Just när jag funderade på om jag skulle börja röja i mitt 30 m2 stora förråd för att hitta min gamla 3-betygsuppsats(nuvarande 90 poäng) i konsthistoria med konstteori från Lunds universitet med professor Oscar Reutersvärd som examinator, bestämde jag mig för att göra så som jag brukar rekommendera andra, nämligen att leta igen på det första ställe jag letade, vilket i detta fall betydde i en hög hurts. Jag trodde att den låg i någon av de tre översta lådorna, och dem hade jag gått igenom. Nu tog jag de nedersta, och där, allra längst ner, under min uppsats om Martin Birck och den olycklige Werther och en jämförelse mellan deras hemlösheter, låg uppsatsen.
Den var på 23 sidor med många hänvisningar till källor och handlade om två statyer, Berzelius i Stockholm och Tegnérstatyn i Lund, båda gjorde av skulptören Carl Gustav Qvarnström. Undertiteln är "Tolkning av personligheten och rollen, förutsättningar och kritik."
Det var intressant att läsa uppsatsen i all dess akademiska utsmyckning.
Så var det, är det och ska det vara i den akademiska världen.
Det var nog tur att jag inte gick in i den på allvar, som det var tänkt, för jag var inskriven som doktorand i konsthistoria, men började aldrig, för jag jobbade i stället.
Nu har jag alla mina gamla akademiska uppsatser samlade. Den sista från år 2000 " Vi i vår kör"- om identifikation i en gospelkör, gjorde jag när jag läste musikvetenskap vid Växjö universitet 1999/2000 och den byggde på intervjuer med medlemmar i gospelkören i Döderhults kyrka. Den gick ut på att försöka se hur uppfattningen om den egna rollen och betydelsen påverkade framgången.
Uppsatsen borde ha varit intressant för församlingens ledning där, men den förbigicks endast med tystnad.
Det finns olika sätt att osynliggöra människor och att försöka ge dem känslan av betydelselöshet.
Man får sätta sig över sådant och tänka att det egentligen bara faller tillbaka på dem själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar