“Det finns en del problem med det,
att bara bjuda in ”ensamma människor” kan låta fint, men samtidigt så vill vi
nog alla helst att man blir inbjuden till något för att man är en trevlig
människa och att man kan bidra med något, om inte annat så den egna personen.
Dessutom blir det ibland ännu mera stigmatiserande, för de människor som är
ensamma, att de genom inbjudan blir påminda om sin egen belägenhet. Detta har en
hel del människor vittnat om genom åren till mig.(----)
Så förklarade ansvarig komminister att man inte hade någon samling för församlingsborna under julen.
I vår församling fanns ingen samling alls under juldagarna. Inte ens en ynka kopp kaffe vid vapenhuset.
Man hade satsat på publikmagneterna; julkrubba för barn, julotta och konsert på Annandag jul.
Ingen julbön. Ingen midnattsmässa. Det var alltså ett julfirande i kyrkan som drog folk från olika håll och ingen satsning alls på troende människor i församlingen.Dessutom alltså konsert på Martyrernas dag.
När jag klagade över utebliven möjlighet att sitta ner och samtala med någon, fick jag bland annat ovanstående svar från ansvarig komminister. Vad säger du om det?
Givetvis hade jag inte föreslagit att man skulle gå ut med en inbjudan till "ensamma människor". Men nu vet man det att man bör vara trevlig för att gå ner på församlingsaktiviteter!
Själv kastade jag i sista minuten om planerna att göra en långkörning med ny bil och bestämde mig för att stanna hemma ensam. Jag hade trott att jag kunde hitta någon att prata med i församlingen, för som ni säkert vet så är julen sluten kring familjerna, så har man inte egna släktingar på plats kan man bli ganska isolerad.
Om det är något i mitt liv som jag är djupt besviken på så är det Svenska kyrkan, och det är ren oföretagsamhet från min sida att jag stannar kvar.
Om det finns några som inte är robotar och läser det här var snäll ge mig respons. Vad säger du?
6 kommentarer:
Jag kan i och för sig förstå vad den ansvarige prästen menar- men delar inte slutsatsen. Tänk om vi skulle börja argumentera på det sättet på en bredare front....?
Här i vår församling kallar vi julfirandet ”Jul i gemenskap”- och visst är den underliggande tanken att ingen ska behöva tillbringa hela julaftonen i ofrivillig ensamhet. Sen har vi ju den ekonomiska utsattheten- alla barn som är med på ”Jul i gemenskap” får en julklapp av tomten. Det är ”fina” julklappar- skänkta av näringsidkarna på orten.
Min uppfattning är att om man som församling inte ”orkar” ordna ett helt julfirande, borde man dock kunna ha en trevlig julfrukost efter julottan åtminstone eller ett kyrkkaffe efter gudstjänsten. Allt annat är botten.
Sen behöver vi förstås också satsa på det du kallar ”magneterna”- men jag lan inte se att det ens utesluter det andra.
Nej, det behövde inte vara mer än lite julgröt eller kaffe, men någon form av samling. Det finns säkert många äldre par också som kanske skulle vara tacksamma att gå någonstans.
Man hade julfest före jul och julbord i november, men det är ju just själva julen som av någon anledning känns jobbigare än vanliga helger.
Själv har jag barn och släkt i Stockholm och Malmö/Lund området.
Men visst har du rätt. Den gudssökande församlingen finns inte längre. Det är underhållning och trivsamt som gäller. Därför drar sånt. Inte den gedigna högmässan.
Finns det någon skuld delas den mellan kyrkobesökare och anställda/frivilliga. Men det är svårt att inte skrämma bort folk, men ändå ge föda.
kyrksyster
Märklig synpunkt, förresten, detta med att man helst vill komma med inbjudan ”för att personen är trevlig och har något att bidra med”. Vad i hela friden betyder det?
Sami Kaukonen
Ja, kyrksyster så är det nog, men vi har onsdagsluncher med bön, jag ska börja gå dit, för där hittar man nog en trogen skara.
Nu har vi flera mässor framöver. Ska bli spännande att se hur det är där.
Ja, visst var det med inbjudan och trevliga människor ytterst konstigt! Jag undrar om man måste vara trevlig för att komma på andra kyrkliga samlingar.
På julafton åt jag jullunch med underhållning (en musikalisk familj som ställde upp ideellt). Och var ensam hemma resten av dagen, fastän jag kunnat gå på julfirande i någon av stadens många kyrkor. Förstår inte varför ensamheten skulle vara ett värre problem än annars under just denna dag. Konstlad gemenskap kan inte ersätta saknaden efter någon som man älskar.
Jag slutade gå i kyrkan för några år sedan, eftersom prästen sagt i predikan före nattvarden att vi inte ska tro på de kristna mysterierna. Ändå ljög han som den värsta kock i kannibalbyn vid utdelningen av nattvarden. Nej, med en ljugande präst lyser Gud med sin frånvaro.
Kyrkan behövs inte alls för att skapa gemenskap mellan nu levande människor. Kyrkan behövs för att skapa förutsättningar för gemenskap med Gud och mellan levande och döda människor. Lösningen för alla organisationer i kris, är att fokusera på kärnverksamheten, som för kyrkans del är gudstjänsten. Om resurserna inte räcker, kan resten skalas bort.
De kommer av sig själva, om folk kommer till gudstjänsterna. Man kan för övrigt vara kristen i sitt dagliga liv. Men kyrkan har kidnappats av de politiska partierna, som därigenom hindrar de frivilliga initiativen. En ordning, som går ut på att personer som inte själva deltar aktivt. ska bestämma över andras oavlönade arbete, håller inte. Då går man hellre till organisationer, där de aktiva får bestämma själva.
Dessa politiker ser att "kyrka är oerhört rik" och vill inte att de politiska motståndarna ska bestämma över användningen av de förmodat outsinliga rikedomarna. Så drar man in på de kommunala anslagen till gemensamhetsskapande aktiviteter och lägger de heta gröten i kyrkans knä. Kyrkoavgiften har därigenom blivit något slags frivillig extra kommunalskatt.
Det andra stora problemet är präster som är mer intresserade av statistik än att folk kommer på gudstjänsterna. Politiker sitter och beslutar att dra ner på nattvarderna för att inte skrämma bort folk, i stället för att acceptera att man kan delta i gudstjänsten utan att delta i nattvarden. Vilket man faktiskt inte ska göra, om man har oförlåtna synder. För då är man inte redo.
Trots att gemenskapen med andra människor aldrig får sättas före gemenskapen med Gud, får det antikvariska inte sättas före gemenskapen med andra människor. Den stora basilikan i Bräkne-Hoby har ju restaurerats till att bli ett dött byggnadsminne. över 1800-talets kyrkoarkitektur.
Skicka en kommentar