Den dagen var jag på 50 - års uppvaktning hos en medarbetare på folkhögskolan, där jag var rektor. Min mor hade sökt mig, men sekreteraren tyckte att hon lät så pigg, så hon ringde inte upp mig på min mobiltelefon. På den tiden var det inte så vanligt att man delade ut mobilnummer, så min mor hade då inte detta nummer.
Jag kom tillbaka till skolan och drack kaffe och skulle därefter ha ett styrelsemöte. Då kom sekreteraren och berättade att min mor alltså hade ringt, och på väg till mötet ringde jag henne. Det var min bror som svarade, och han berättade att vår far hade avlidit ett par timmar tidigare. Han hade på sjukhuset fått ytterligare en hjärnblödning efter den han hade fått den 23 januari. Detta kom helt oförberett, för de hade börjat prata om rehabiliteringsåtgärder för honom.
Det fanns inte någon möjlighet att ställa in styrelsemötet, men vice ordföranden, som höll i det, meddelade vad som hade hänt.
Men efter mötet skulle arbetsutskottet och jag ha ett möte för att diskutera skolans stadgar. Jag ville gå hem, men vice ordföranden insisterade på att mötet skulle hållas. Detta fick mig att i alla år känna det som att jag vanhedrade min fars minne. Man kan inte sitta i möte och diskutera stadgar när en förälder just har dött!
Efter detta hölls en fest till minne av skolans grundare. Den hölls alltid den dagen för då hade han namnsdag. Givetvis var jag inte där.
Frid över pappas minne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar