Alltid när jag står i matkö med andra gamlingar undrar jag om det är ovana eller enbart ålder som gör att det är som det är. Det går långsamt, så långsamt och så står man och pratar med dem som står bakom eller framför, och så står andra, däribland jag själv, och har ont i benen och har svårt för att stå och vänta.
Och jag undrar alltid om jag är mogen för detta, samtidigt som jag vet att jag faktiskt snart har varit pensionär i tio år och inte är yngre - utan tvärtom äldre- än många av de andra i sällskapet.
Vad det är svårt ibland att inse sin egen roll och belägenhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar