Att hitta rätt och att lämna

Nu  för tiden är det inget ovanligt att man byter parti. Jag känner många som i likhet med mig själv är inne på sitt tredje.
Kan man verkligen vara trovärdig då?
Jag skulle vilja vända på frågan. Är man trovärdig om man aldrig tänker i nya banor? Förhoppningsvis händer det något med en under livets gång.

Jag har klara skäl till varför jag lämnade mina förra partier.
Socialdemokraterna lämnade jag efter 28 års medlemskap. Då räckte det för mig med kollektivt tänkande!

Trodde att jag gick över till ett parti med individens frihet som signum. Det visade sig inte vara så mycket med det i diskussioner om tvångsdelning av föräldraledighet till exempel.

Upplevde Folkpartiet som lite märkligt, militant och med stor förkärlek för titlar. De med titlar plockades snabbt in, kom snabbt upp sig och hamnade ofta lika snabbt utanför. Jag upplevde ingen snällhet i det partiet, utan vassa armbågar, om än på trevliga människor.
Och jag har faktiskt aldrig betraktat mig som riktig feminist! Absolut inte som militant feminist!

Nu känns det som om jag har landat i ett parti med vänliga människor.