Jag blir så trött av alla försök till kriminalitet, allt ifrån att man försöker komma åt mina lösenord på datorn dagligen till att man knappast vågar gå hemifrån för risk för inbrott eller att man knappast vågar ställa ifrån sig sin cykel ute.
Lika trött blir jag av människor som inte tar sitt ansvar, som skyller sina tillkortakommanden på andra och som överlåter till samhället att ta hand om deras ekonomi.
Civil olydnad är inget som faller mig i smaken heller. Inte ens när man inbillar sig att man hyllar Kristus genom denna. Det är snarare ett försök att göra sig själv mera exklusiv, tycker jag.
Man tröttnar på illojaliteten till slut.
Drömmar kan vara otroligt avslöjande på ett nästan fascinerande sätt. Plötsligt läggs ens inre fram för en, och man kan konstatera att jovisst, så är det ju, detta är egentligen de känslor man bär på.
Från att bara ha haft ett svagt, oförklarligt obehag kan allting stå i ett förklarat ljus. Det är ganska skönt, om än lite ledsamt. Så var det alltså! Så blev det till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar