Igår funderade jag över hur jag som ju faktiskt är ganska så säker i mina åsikter kan vara så otroligt velig och fram och tillbaka i små saker i mitt personliga liv. För det är jag, jag erkänner.
Det kan vara den enklaste sak som jag har svårt att ge besked om, eller som jag inte vet vad jag vill i.
Samtidigt har jag glatt kastat mig ut i de stora förändringarna i mitt liv som att flytta och byta jobb.
Ibland känns det som om man famlar. Men så kan det plötsligt dyka upp något någonstans som man kan uppfatta som en vägvisning.
Häromdagen hände något i den stilen när jag satt och bläddrade på mina tyska kanaler och hamnade mitt i ett program som kändes direkt som en fingervisning.
Ja, jag vet inte. Men jag tycker att vår Herre borde se ens förvirring.
Kanske är de konstiga drömmar som jag just nu har ett pekfinger för vad som finns djupast inom mig. En uppmaning att inte blunda, utan se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar