Traumatiska fallskärmar kan ta tid att komma igenom. När man får lite distans och ser att det nog inte var man själv som var "fel" utan att man verkligen blev kränkt i den miljö man var, har man givetvis kommit en bra bit på vägen.
Men det kan dröja att komma igen, för man är stämplad. Helt klart är man det, och om människor inte känner en redan, måste man vara försiktig så att man inte trampar fel.
Idag är jag igenom de hemska upplevelserna på Oskarshamns folkhögskola, då jag faktiskt upplevde att fan var lös i bygget.
Det sade jag också till en journalist, och det fick jag nog betala ett halvt års fallskärm för. Fast det var värt det!
Men, en sak bär jag på. Jag har absolut psykisk nolltolerans mot den minsta lilla kränkning.
Det finns styrelser där ordföranden tror att de har folk som ska arbeta ideellt, även om de själva får arvoden för en del av de uppdrag de har i samband med styrelsearbetet.
Jag glömmer inte hur ordföranden i en styrelse som jag satt i hade övertalat de andra styrelseledamöterna att avstå från sitt ynka arvode på drygt 100 kronor per sammanträde för att ekonomin inte var så god. Själv tog han ut 6000 kronor i arvode för ordförandeskapet.
Jag nekade avstå, som ren princip, och frågade också på ett möte om han också avstod sina 6000 kronor. Det gjorde han inte. Så det var nog fler än jag som plockade ut hundralappen sedan.
Man ska se upp! Och inte låta sig utnyttjas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar