onsdag 12 juni 2013

Offer av egen förskyllan

Religion ses av många som något mycket konstigt, och de som ägnar sitt liv åt dessa konstigheter ses som ännu mera underliga.
Ska den uppfattningen späs på?

Just nu pågår på en del bloggar ett ynkande och löften om förböner för att en diakon har brutit mot kyrkans överenskommelse med skolan om att inte ha konfessionella inslag på en skolavslutning.
Hon visste vad som gällde när hon tjänstgjorde. Kyrkoherden själv hade nyligen råkat illa ut för att han hade brutit mot reglerna.
Men hon hade ändå talat om Jesus och upprördheten blev stor.

Varför? Ja, med min erfarenhet av skolan kan jag tänka mig att det var det faktum att reglerna nonchalerades som var det stora felet. De flesta är nog ganska så likgiltiga inför det faktum att Jesus nämndes, men regler, dem ska man hålla på. Får man inte, så får man inte.

Var detta nödvändigt? Är det så att kyrkans anställda anser sig ha någon sorts exklusivitet i sin egenskap av kyrkligt anställda?

Nu är naturligtvis ångan uppe. I en kyrka som alltmer förlorar terräng måsta man suga på de sista karamellerna - fast man gör det på fullständigt fel sätt!
Om kyrkan ska vinna mark så måste det vara på ett inkluderande och inte på att man låtsas vara exklusiv.

Gud finns, brukar jag säga, trots kyrkan! Men jag tycker ändå att kyrkan är värd en mässa, och där det är bra, där är det bra!
Men det är definitivt för många konflikter som syns utåt.

Nu mår diakonen dåligt för hennes kyrkoherde har inte stöttat henne, utan tvärtom ursäktat henne inför skolan.
Jag tycker att han kunde ha stöttat henne på något sätt.

Men det märkliga är att nu är diakonen offret, föremål för en massa förböner och på gränsen till martyr.
För vad? För att hon bröt mot skolans regler? Vill vi att eleverna också ska göra det?

Det är en sak att, som en kyrkoherde här i Blekinge gjorde, gå ut och deklarera att hon skulle välsigna på avslutningen vad de än sade till henne. Hon aviserade detta i förväg. Och där löstes situationen.
Det är en helt annan sak att åta sig ett uppdrag, veta vad det innebär och strunta i detta. Då får man faktiskt skylla sig själv om det blir konsekvenser!

1 kommentar:

Anonym sa...

Reagerade också på det. Varför är det OK för vissa att bryta löften.