Gott nytt år!

Gott nytt år!

Slutat skriva?

Jag har inte slutat skriva.Men jag skriver i stället i mina 

två facebookgrupper Fria 40-talister och Glada singlar 70 plus i södra Sverige.

 

Trevlig sommar!

Jag önskar er en trevlig sommar!

 

Det Elsie har missat

 Elsie Johansson, välkänd författare, mötte en ny kärlek när hon var över 80 år och flyttade samman med honom. Nu är hon 90 år och har skrivit en bok, där hon tar bladet från munnen och talar om gamlingars sexliv. Det pratas aldrig om det, anser Elsie.

Ja, så kan man ju missa saker, för det måste hon ha gjort! Hon har tydligen sluppit läsa prästdottern och sexologen Malena Ivarssons alla råd till gamlingar, till kvinnor som vill slippa ibland, och gubbar som fått nys om Viagra. Till dem som  både gärna visar sig själv i baddräkt och som gillar att frossa i sexsnack är den klosteruppfostrade Amelia Adamo. För några år sedan hade hon en artikel i M-magasin, där de instruerade villrådiga, äldre tanter om hur de skulle suga av sina gamle gubbar. Tyckte de att detta var äckligt ,kunde de ha ett vattenglas bredvid och skölja munnen emellanåt, tipsade de. Hade man sagt så till en ung kvinna? Hade man rått en ung kvinna att ställa upp på någon sorts sex som hon ogillade? Är det en ny sorts förtryck av äldre kvinnor?

Vi var ju inte så öppna om  vårt sexliv  i min ungdom, men vad man såg på bio var par i säng i mjuka omfamningar och sex i missionärsställning. Det var ingen man som slängde upp kvinnan på ett köksskåp i ett hastigt påkommet kåthetsslag och hårdknullade henne där. Detta var liksom inte modellen. Lusten växte fram, den kom inte som en blixt från en klar himmel. På den tiden kändes det avancerat med andra ställningar än missionärsställningen. Men det var då det, och vad folk gjorde i verkligheten talade man inte om? 

Men om det nu är en tant som inte vill suga av sin gamle gubbe kan hon ju  ge honom en femhundralapp- eller vad det kostar- till en professionell avsugning och hoppas att han inte åker fast!

Så slipper hon, och gubben blir kanske nöjd.

Nu höll jag på att glömma Ulrika Ulla Björkmans bok kallad "Ofrivilligt sexobjekt", som kom häromåret, där hon ingående beskrev de samlag hon i 80 - årsåldern hade med sin yngre älskare. Hon beskrev smärtan i början i sina torra slemhinnor, men det där gick visst över sedan. Vi får hoppas att det inte var verklighetsbeskrivningar, för det  måste ju vara hemskt för mannen att läsa om deras sexliv i en bok avsedd för allmänheten. Eller sådant är kanske upphetsande?

Ja, jag tror att Elsie Johansson har missat en del skriverier om gamlingars sexliv!

I väntan på bilen

Igår hade jag service på bilen. Verkstaden, i Karlshamnn, ligger vägg i vägg med bilförsäljningen, där det springer mycket folk, så jag väntade ute.På en stol med värmedyna under ett paraply iklädd en tjugo år gammal lång, varm kappa, den varmaste jag har, satt jag i 1,5 timmar i ösregnet.

Det var ganska vilsamt. Satt och tänkte på hur det var förr att handla eller gå på Mc Donalds i Karlshamn eller på Elgiganten. Ett år i isolering men med många, nya, spännande facebook-vänner att senare träffa när pesten är över.

Snart blommar paradisbusken utanför mitt sovrum.

All denna smärta

Tiden är ganska svår. Det är svårt att se något framåt. Så mycket smärta dyker upp när jag tänker på dem som inte längre är i livet, gamla kärlekar,  väninnor, föräldrar och släktingar. 

Igår var det Ullas födelsedag. Hon och hennes man besökte mig för några år sedan. Nu är båda borta. Gamla, goda vänner,  nu i en annan värld. 

Jag orkar inte ta till mig smärtan i nutiden också, den som sköljer över mig varje gång jag har kontakt med honom som söker någon som aldrig kan bli jag, för vi kan inte bli ett VI irl, trots att vi är fria och lediga.

Och ute är det vår!

Pandemins Jesusgestalter

Det händer konstiga saker under denna coronatid. Något av det konstigaste är de människor som offras för de mångas skull, det vill säga de som dör för att man  i Sverige envisas med att använda ett vaccin som är så farligt att de som är under 65 år inte längre får det, om de inte absolut insisterar på en andra spruta med samma som den första. Danmark har stoppat vaccinet och i Norge är det under utredning. Fördelarna överväger säger FHM och offrar kallt de som drabbas. Hoppas det blir någon form av efterräkningar!

Det är nämligen en stor skillnad att dö av covid och att dö av vaccineringen. Om du dör av covid, då är du sjuk.. Om du dör av vacinerinngen var du frisk!

Idag fick vi höra att i Blekinge, liksom i Stockholm, är Astra Zenecas vaccin det enda som ska ges till 65  plussarna. Så det blir väl en del, som i likhet med mig själv, inte kommer att vaccinera sig.

Det är väl med detta som med munskydden, Tegnell har sin linje fastlagd. Är det konstigt om man nu inte tar uppmaningen att använda munskydd särskilt allvarligt? Vi har ju i ett år hört att det är meningslöst att bära dem.

Jag tål snart inte att se karlen i tv-rutan. Men jag hoppas på att karma gäller även honom. Det finns olika sätt att ta död på folk.

Minns ni hur Maria Larsson vid svininfluensan satt och uppmanade alla att solidariskt vaccinera sig? Hur många ungdomars liv blev förstörda den gången? Men hon  gick fri!

Släpp fångarna loss och sprid smittan...

 Alla gamlingar, som är vaccinerade, får nu komma ut och krama barnbarnen. Barnbarn har stått i fokus på ett mycket märkligt sätt under den här pandemin.

Nu har många gamlingar blivit vaccinerade och trots att det aldrig har funnits förbud, har vi snällt fogat oss och stannat hemma. De flesta av oss. Problemet med vaccinationen är emellertid att man inte vet om man kan vara smittad och i sin tur smitta, trots att man är vaccinerad, och utan att man har symptom.

Skolbarn är inte vaccinerade och lärarna protesterar på flera av de ställen, där undervisningen på nytt har kommit igång i skolan. Lärarna  hör inte till dem som får vaccin i första hand.

Så nu ska tanter och farbröder fara ut och krama sina barnbarn, vilka kanske är i skolåldern och är nersmittade. Sedan kan  tanterna och farbröderna själva vara smittade av barnbarnen och inte veta detta och föra denna smitta vidare. En tjusigt scenario i en tid då smittan sprider sig som värst, eller hur?

Och så har vi Astra Zeneca vaccinet. Först skulle det inte ges till 65 plus. Under denna tid fick yngre bland andra vårdpersonal sin första spruta med detta vaccin. En kvinna i Lund, enligt uppgift 61 år gammal, dog då.

Så blev det klart att vaccinet kunde ge svåra, om än sällsynta,  biverkningar. Danmark stoppade A.Z.vaccinet och Norge har pausat det tills i maj. Men i Sverige fortsätter vi tappert, fast på annat sätt. De insjuknade och döda var alla under 65 år, och trots att WHO har kommit fram till att åldern inte har någon betydelse så får sedan en tid endast äldre än 65 år detta vaccin. Men de yngre då? Nu vet man inte om man kan ge dem ett vaccin av en annan sort som en andra spruta eller om de ska ta flera sprutor. Men hallå, vad händer med de äldres andra spruta? Den ska tas med Astra Zenecas vaccin. Lite spill får man räkna med, men då ska det tydligen inte vara de yngre, utan bland oss äldre. Ingen äver 65 år har dött av A.Z, vaccin, säger Tegnell Vi läser nog inte samma sociala medier! Eller ljuger folk där?

Tänk så många yngre, oskyldiga som blir skjutna. Varför kan skotten aldrig träffa folk som många vill bli av med?

 

Som en fantasi

 Nu är det mer och mer sällan som jag tänker på honom. Inte ens i drömmen har jag mött honom på länge. Det är som om han var en fantasifigur för mig.

Men så kommer dagar som ikväll. En iskall visshet om att han finns någonstans långt borta, I verkligheten.Och då skär smärtan i mig igen, en smärta som är så fysiskt påtaglig. 

Vi har helt släppt kontakten nu, och han har nog funnit den kvinna han söker. Hoppas jag. För två människors gemensamma smärta vore förödande.

Snurrig vaccinationsinfo

Vad ska man tro? Först ska inte gamla få Astra Zenecas vaccin. Sedan kommer larm om allvarliga biverkningar. Så släpps det igen. Men nu ska bara 65 plus få det. Det är kanske inte så noga om fler dör i den åldersgruppen? Och så  biter det inte på den muterade sydafrikamutationen, sägs det och är inte så bra på lättare covid. Och när det gäller Pfizers vaccin ska man kolla T-celler för vissa äldre lär inte utveckla antikroppar på grund av sitt immunförsvar.

Man blir ju helsnurrig. Jag har bestämt mig. Jag skiter i vaccimet! Tills vidare i vart fall!

Våren är på gång...

Löfven sviker sina medlemmar!

Nog har man sett mycket pinsamt vad gäller Löfven, men intervjun i  30 minuter igår slår väl alla rekord. Här förväntar  man sig att han ska tala om socialdemokratisk politik, men vad gör han? Jo, han far ut mot Ulf Kristersson och SD med anklagelser och falska påståenden som att SD ser Ungern som ett föregångsland och att Jimmie ville ha Trump som president. Och så har han fortfarande inte fattat vad Björn Söder menade om samer och judar soḿ minoritetsgrupper, Varför frågar han inte samer om de har sin starkaste identitet som samer eller svenskar? Budskapet var att om Kristersson samarbetade med SD skulle Sverige förlora sin demokrati, för han skulle då få rätta sig efter dem. Hur är det med Löfven? Får inte han kompromissa med C och L?  

Givetvis har det blivit kraftiga reaktioner på detta beteende idag. Problemet kvarstår. Den mannen verkar inte ha tillräckligt mycket i huvudet för att vara statsminister.

Så är det vaccinationskaos efter det att vaccinerade verkar ha fått blodproppar och blödningar efter vaccination med Astra Zenecas vaccin. 

Kronprinsparet har insjuknat i covid19, Är det verkligen möjligt att de inte var vaccinerade? För de blev väl inte sjuka trots vaccin?

Hur mycket döljs för oss?

?

Artikel idag

Idag är jag intervjuad om coronatiden i Sydöstran. Helsida med stor bild. De gör en serie artiklar, där olika personer med anknytning till Blekinge blir intervjuade. Jag blev kontaktad för ett par veckor sedan av en journalist, som frågade om jag ville ställa upp. 

 

Ordmissbrukare

Det finns en dikt av Birger Franzén som beskriver orden.  Orden är mäktiga, skriver han. Man kan starta krig och sluta fred med ord, man kan smeka med orden, mjukare än med handen, och man kan slå med orden. I slutet av dikten uppmanar han oss att använda orden väl och att använda orden.

För mig har orden stor betydelse, Och jag blir mycket  bedrövad när jag ser hur någon missbrukar ord.

Vi har väl alla hört dem som tar emot priser på olika mässor hojta om hur jävla stolta och jävla glada de är, något som bara är ett tillfälle då man offentligt vräker ur sig svordomar.

Men nu finns det ett annat ofog ett missbruk som inte minst breder ut sig på sociala medier. Man delar hjärtan, pussar,  komplimanger och löften om att man tänker på någon utan urskillnad. När detta  bruk, eller missbruk, blir omfattande har ju orden från den eller de personen/ personerna totalt förlorat sin betydelse. De har blivit till nonsensord, någon sorts tom jargong. Inget som någon tar på allvar. Det hela har blivit till en sorts ordmissbruk.

Är du en person som är missbruksbenägon ska du kanske se upp.  Tidigare eventuellt missbruk som alkoholmissbruk, drogmissbruk, sexmissbruk, relationsmissbruk, shoppingmissbruk, det finns många, har kanske ersatts av att du har blivit en ordmissbrukare i stället. Beroendet har ju en tendens att förflytta sig till nya domäner. Så se upp!

g  

Ännu en

Tiden gär. Ännu en födelsedag. Jag satt hela dagen i telefonen. Och så fick jag de här vackra blommorna.

 

Passerar

 Känsloläget känns nästan normalt idag, men bara nästan. Känslostormar kommer, men lägger sig så småningom, har livet lärt mig.

Dessutom vill jag inte bli bedömd efter om, eller hur, jag kan cykla eller promenera. Mitt liv innehåller andra saker som jag värderar mer, även om jag erkänner att jag borde ha skött min kropp bättre. Men det är kanske inte för sent, trots allt. Och det finns garanterat de som uppskattar mig för den jag är.

Facebook är ingen spegel. Man kan inte tro att man känner en människa efter vad som står där.

Det har varit strålande sol och ännu ligger lite snö kvar, så det är vackert ute. Det har också nästan känts som vår i luften idag.

Dessa konstiga drömmar

Sedan en tid tillbaka har jag så märkliga drömmar. De är så verkliga så det känns som om jag upplever händelserna på riktigt. Har aldrig upplevt något sådant tidigare.

Raserade skyddsmurar

 Det blev en tung eftermiddag. Jag såg en bild i helfigur med de smala händerna synliga. Och mina skyddsmurar kollapsade, och jag blev  hudlös och blödande med en smärta som skar som knivar i mitt bröst. Tanken att aldrig ses känns outhärdlig.Här hjälper ingen klokhet mot den glödheta tråden.

Att skriva sin egen historia

 Ibland undrar jag om jag läser rätt. Som när jag får ett nostalgiskt mejl från Mr, där han  beskriver hur ledsen han var på väg från mig i februari 2017.

 Han hade gått från mitt födelsedagsfirande när gästerna var på väg till lunchen, Då hade han packat sin resväska och rest hem flera dagar för tidigt för något obegripligt, som han retat sig på, Men hur kan man vara ledsen över något som man själv har åstadkommit? Jag slängde ju inte ut honom!

Och så råkade jag se en artikel om en präst som jag hade jobbat med. Han är lika gammal som jag och såg tillbaka på sitt liv. Hans hustru  betydde mycket för honom hade han sagt, och när hon inte ville flytta med om han blev biskop hade han hoppat av nomineringen. Jo, den minns jag. Och jag minns också att jag, som säkert många andra tänkte att detta var ett smart sätt att undvika ett nederlag, Men nu skrev han att det hade funnits stor risk att han hade fått den tjänsten. Inte illa alls, skulle jag vilja säga, att tro att han hade konkurrerat ut den mycket kompetente teologie doktorn som blev biskop. Men jag vet så klart inte, fast det verkar nog ganska så osannolikt.

I övrigt vet jag ingenting. Starka möten dröjer kvar. Det kan gå dagar som blir veckor som blir månader och ändå är det som om det hände igår. Som om man var en gammal grammofonskiva som har fastnat i ett spår. Och nog är det synd när de värmande minnena blir till sår och smärta, sorg i stället för glädje.

Ute på marknaden

Nej, jag har faktiskt ingen lust alls att vara ute på marknaden. Trodde heller aldrig att jag skulle komma i den situationen igen.

Min genomgång av gamla inlägg i singelgruppen har gett en dålig smak. Vilket förnedrande spel med dessa gubbar som leker casanovor inför tillrättalagda bilder av oss tanter, som på olika sätt försöker se förföriska ut, trots vår ålder. Den bortåt  90-åriga tanten som hade fått veta att hon var omhuldad av amatörcasanovans varma känslor fick mig att vakna. Han är inte den ende mannen som verkar berusad av tanternas uppmärksamhet om än den värste jag har sett.

Det måste ju finnas en gräns för vår godtrogenhet och inbilskhet Men hur kunde jag med min relationserfarenhet dras med?

Så pinsamt!

Det började med att en av mina fb-vänner på bortåt nittio år berättade att hon hade lämnat en gemensam väns facebook, en man på 76 år, för att han hyste varma känslor för henne, vilket han också hade bekräftat genom att ringa till henne när hon hade strukit honom bland  sina vänner. Ja, det är kanske möjligt, även om man kanske tycker att det är osannolikt att en välbevarad man med en fanclub på bortåt 60 kvinnor skulle hysa speciella känslor för den äldsta. Vad är motsatsen till en pedofil?

Men det hela slutade inte där. Jag återinträdde i en singelgrupp, där också mannen ifråga varit medlem och checkade upp.

Så pinsamt! Alla dessa hjärtan, inviter, förslag om kontakter på PM, möten, promenader, alla dessa "stilig kvinna" och flirtande hit och dit. Vilken otroligt löjlig bild! Vad sysslar man med när man uppträder så? Tror man att det är charmigt? Och hur kan kvinnorna i fancluben ställa upp på detta?

Tala om kvinnoförakt och respektlöshet!

t  

En smärta i vågor

 Mitt förnuft är satt ur spel. Smärtan sköljer över mig i vågor. Jag kan inte tolka det som skedde. Vad var verkligheten? Den intensiva närheten som ännu brinner i mig, eller det iskalla avståndstagandet som vi landade i?

Det är mentalhygieniskt farligt att uppleva detta. En sorts dimma har lagt sig över mina upplevelser. Vad stod de för? Jag känner mig igen infångad i ett stort nät som jag fäktar i för att komma loss. 

Vi skulle aldrig ha tillåtit oss att komma nära. Det var ansvarslöst.

Nu sköljer smärtan över mig i vågor, en smärta som jag inte vet hur jag kommer ur. Det hjälper inte att radera mina ord i vår konversation. Orden finns ändå inbrända i hjärnan och hjärtat.

Sol och snö

 En dag i stor mental smärta, men med ett underbart väder.

En konstig dag

Det hände två konstiga saker idag. Först dök det upp en gammal arbetskamrat till mig och en av mina fb-vänner på en kommentar på ett offentligt inlägg av mig. Hej skrev hon till oss. Jag gjorde sedan en vänförfrågan till henne så nu är hon min vän på fb.

Men, samtidigt kom jag att tänka på att jag inte hade pratat med goda vänner och arbetskamrater i den by där jag bodde som gift i Skåne. Senast jag hade kontakt med dem var när två andra vänner hade dött. Jag sökte deras telefonnummer och upptäckte att det bara var mannens telefon och namn som stod där. Jag visste att min väninna bade haft cancer, men jag hade uppfattat det som att hon hade klarat av den. Det hade hon inte, sade hennes man när jag ringde, och inte nog med detta, för hon hade varit död i två år! Börjar jag tappa tidsuppfattningen? Det känns sorgligt. Vi var tre par som umgicks i byn där vi bodde. Fyra av oss arbetade på samma arbetsplats. Jag var där i åtta år, men bytte när jag hade gått på Lärarhögskolan för jag fick mycket högre lön på ett annat ställe. Det glesnar allt mer i leden. Hur länge till lever jag själv?

En tid i sorg

 Pandemitiden är mentalt svår för mig. Jag gick in i den efter flera uppbrott. Det var inte bara Mr, som jag hade gett upp, och som på ett par dagar hittade en ny relation, utan jag hade också lämnat Skrivarklubben och min loge, båda efter 25 år. Det var alltså stora omställningar. i mitt liv. Under denna period har också ytterligare en vän dött, maken till en väninna och en före detta kollega.

Sorgen har tagit tag i mig. Mina fem nära väninnor, som inte längre är i livet.

De tre pojkvännerna från tonårstiden, kärleken i Stockholm som varade med intervall i mer än 25 år men där det fanns en ännu större kärlek, en sådan som till slut tar död på en. Här hjälpte inga AA-möten eller andra åtgärder. Fast jag vet inte om det var av detta han dog.Och så dog bästa väninnan här, katten och en tidigare sambo/fästman, en man som var nio år yngre än jag med kort intervall och också dotterns svärmor, som jag umgicks med i Stockholm. Jag hade bara bjudit igen en gång när jag var djurvakt i Stockholm när husets folk var i New York Men jag ordnade i alla fall att hon kom med på Svenska Akademiens högtidssammankomst med min dotter. Vi fick två biljetter varje år i skrivarklubben, Det är ju så att även om man har lämnat varandra, kanske många år tidigare så väcks känslor till liv när döden blir ett faktum.

Känsloläget är alltså uppjagat. Var det detta som gjorde att jag så starkt berördes av denna kontakt uppe i Norrland som var helt utsiktslös? Nej JAG är inte igenom, men det är troligen han, omgiven av massor av kärlekstörstande tanter, eller damer, som han kallar 70 plussarna- ja, några något yngre. Vi kom för nära, mitt känsliga jag klarade inte detta. Det gav en smärta som kunde ha undvikits vid större varsamhet och försiktighet.

Smittan sprider sig starkt här i Blekinge. Jag håller mig undan folk. Kör ibland en tur med bilen för att se att det finns en värld utanför huset. Beställer maten online. Får vin till dörren, men det smakar mig inte riktigt.

Det känns som om hela livet är i någon sorts totalt, låst läge. Men jag är samtidigt glad att det inte är värre.