Pandemitiden är mentalt svår för mig. Jag gick in i den efter flera uppbrott. Det var inte bara Mr, som jag hade gett upp, och som på ett par dagar hittade en ny relation, utan jag hade också lämnat Skrivarklubben och min loge, båda efter 25 år. Det var alltså stora omställningar. i mitt liv. Under denna period har också ytterligare en vän dött, maken till en väninna och en före detta kollega.
Sorgen har tagit tag i mig. Mina fem nära väninnor, som inte längre är i livet.
De tre pojkvännerna från tonårstiden, kärleken i Stockholm som varade med intervall i mer än 25 år men där det fanns en ännu större kärlek, en sådan som till slut tar död på en. Här hjälpte inga AA-möten eller andra åtgärder. Fast jag vet inte om det var av detta han dog.Och så dog bästa väninnan här, katten och en tidigare sambo/fästman, en man som var nio år yngre än jag med kort intervall och också dotterns svärmor, som jag umgicks med i Stockholm. Jag hade bara bjudit igen en gång när jag var djurvakt i Stockholm när husets folk var i New York Men jag ordnade i alla fall att hon kom med på Svenska Akademiens högtidssammankomst med min dotter. Vi fick två biljetter varje år i skrivarklubben, Det är ju så att även om man har lämnat varandra, kanske många år tidigare så väcks känslor till liv när döden blir ett faktum.
Känsloläget är alltså uppjagat. Var det detta som gjorde att jag så starkt berördes av denna kontakt uppe i Norrland som var helt utsiktslös? Nej JAG är inte igenom, men det är troligen han, omgiven av massor av kärlekstörstande tanter, eller damer, som han kallar 70 plussarna- ja, några något yngre. Vi kom för nära, mitt känsliga jag klarade inte detta. Det gav en smärta som kunde ha undvikits vid större varsamhet och försiktighet.
Smittan sprider sig starkt här i Blekinge. Jag håller mig undan folk. Kör ibland en tur med bilen för att se att det finns en värld utanför huset. Beställer maten online. Får vin till dörren, men det smakar mig inte riktigt.
Det känns som om hela livet är i någon sorts totalt, låst läge. Men jag är samtidigt glad att det inte är värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar