Nu är det mer och mer sällan som jag tänker på honom. Inte ens i drömmen har jag mött honom på länge. Det är som om han var en fantasifigur för mig.
Men så kommer dagar som ikväll. En iskall visshet om att han finns någonstans långt borta, I verkligheten.Och då skär smärtan i mig igen, en smärta som är så fysiskt påtaglig.
Vi har helt släppt kontakten nu, och han har nog funnit den kvinna han söker. Hoppas jag. För två människors gemensamma smärta vore förödande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar