En del människor, ser jag i mina facebook-grupper, har massor av energi. De städar, bakar och fixar något hela tiden. Det är som om de inte kunde vara sysslolösa. Detta har jag inga som helst problem med, för jag kan drälla runt dagarna i ända. Nu är det ju dessutom helt kravlöst! Allt ställs in, och som jag skrev på facebook, så behöver jag nu inte ringa och ge återbud till saker som jag har anmält mig till. Jag brukar vara bra på det.
Samhället har ju till en stor del stannat upp.
Och plötsligt förväntas det att alla vi äldre är omgivna av anhöriga som kan handla till oss. Om vi ens har några. Mina egna bor långt härifrån. Men det är klart att i en by, där man är bekant med många, även om man inte umgås med dem, skulle jag nog kunna fixa någon som handlade, om det knep.
Annars är vi ju ganska så kontaktlösa i samhället, tycker jag. I facebook - grupper, där man enligt reglerna ska söka vänner och/eller relationer, gömmer man sig mest bakom God morgon- och God natt- bilder som är nog så vackra. Det är blommor och ljus och kaffekoppar, och bilderna glittrar ibland, Men de säger ju inget om personerna bakom. Man lär inte känna någon för att de säger God morgon,inte ens om det är varje dag.
Själv försöker jag bjuda på mig själv, samtidigt som jag har deklarerat att någon ny nära relation är det inte tal om för min del, inte än i vart fall.Jag beundrar dem som kan gå direkt från den ena till den andra utan att hämta andan.Samtidigt tyder naturligtvis något sådant på att den relation man lämnar inte var speciellt djup.
Själv behöver jag just nu återhämta mig, och det kommer nog att ta tid, för jag känner mig fortfarande helt utmattad.
Annars är det roligt att se spelet på fb. När jag kom in ny i en grupp var det väl ett tjugotal som hälsade mig välkommen. Men männen kastar sig kvinnorna över, och de får genast massor av välkomsthälsningar och kontaktförsök. Jag blir bara trött!
Vilken jakt som pågår! Bland gamla människor! Jag har sällan sökt efter kärlek, jag har drabbats av förälskelser. Inte alla så passande heller.
Men ibland tänker jag att många är riktiga amatörer. De, både män och kvinnor, borde lära av Casanova. Han hade massor av kvinnor, men han fick var och en att tro att hon var den enda, den totalt unika, den stora Kärleken.
Sedan blev naturligtvis kvinnorna förvånade när de upptäckte att det inte var så! Det blir man ju alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar