I backspegeln ser man naturligtvis ibland saker bättre än när man är mitt uppe i skeendena.Ändå förvånar det mig att jag inte reagerade i handling inför det jag såg tidigare.
Tio år är en lång tid, även om det har varit en ständig berg- och dalbana med många uppbrott. Oftast var det jag som blev irriterad och som återgick till relationen efter ett tag, då livet blivit så tråkigt att konflikter till och med var bättre.
Nu är det över. Vi är överens, och min plats intogs tydligen snabbt av en annan kvinna. Jag får hoppas att det var efter vårt slut! Vi har inte setts sedan förra påsken, men för det mesta haft kontakt två till tre gånger per dag per telefon, utom när det har varit någon irritation mellan oss.
Alla människor vill naturligtvis vara unika Man vill vara den enda, den stora kärleken, även om man träffas sent i livet. Och i tio år fick jag höra att jag var det! Det trodde jag på bakom alla konflikterna.
Men så till det jag borde ha sett. För många år sedan blev jag mycket glad över förtroenden jag fick. Det var berättelser från hans barndom, som jag tyckte att jag var en speciell mottagare av, och det värmde mitt hjärta. Tills jag hittade samma historier berättade för alla läsare på någon eller några bloggar. Skimret försvann,, och jag kände mig lurad och sårad och inte det minsta unik längre.
Män som kletar ut sig och delar ut sina gracer till höger och vänster är inte så intressanta.
Vi kvinnor vill vara den enda!
Män borde, som jag har skrivit tidigare, lära sig av Casanova. Han fick varje kvinna att känna sig outstanding och speciell. Att det sedan fanns massor av kvinnor är ju en annan historia.
Men sedan nätets tillblivelse och användning blir ju allting så tydligt. Både facebook och Google ser oss och skvallrar om oss.
Det är nog säkrast att hålla sin vidlyftighet till verkliga lokaler, som inte berättar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar