När exmaken och jag skilde oss 1982 efter femton års äktenskap tyckte jag att det svåraste var identitetsförändringen.
Från att i många år ha varit en gift, "förbjuden" kvinna, blev jag plötsligt fri, lös och ledig för nya relationer. Och sådana har det ju varit i mitt liv. Ibland har jag sagt till människor att det inte kan vara någon konst att bara ha haft EN man, om ingen annan har varit intresserad av en.
Så har det inte varit för mig, och jag vet egentligen inte varför, men jag har haft mycket lätt att hitta relationer. Alltför lätt förvisso.
Detta är jag ju inte ensam om. Många kändisar har haft/har det så.
Och det är inte bara på gott.
Nu är jag gammal och vill vara ifred. Men gärna ha vänner.
Om man, som jag nyligen har gjort, har gått ur en jobbig relation, behöver man vila. Och nu är jag så gammal så frågan är om jag hinner återhämta mig innan jag dör.
Separationer är alltid jobbiga, det kvittar om de är frivilliga eller påtvingade. Man går från en roll och en fast position och kastas ut i något okänt om ingen ny redan är på ingång eller redan har kommit in i ens liv.
Vi andra svävar runt i något som vi inte känner utgången av. Det känns lite läskigt.Man blir hudlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar