Ska försöka skriva enklare

Eftersom jag har fått veta att en icke-svenskfödd vän i utlandet tycker att det jag skriver är svårt, ska jag försöka skriva enklare.
Hela samhället verkar raseras runt oss. Och det märkliga är, som jag tidigare skrev, så mycket pengar det nu verkar finnas.
Vi är otroligt sårbara.

Idag hade jag skrivit fel på en bloggadress, och hela datorn låste sig med stora varningstexter om allt som kunde hände med den om jag försökte stänga eller röra sidan. Det fanns ett telefonnummer till Windows. Försiktig som jag är ringde jag från en liten extra telefon, som jag har, och kom snabbt fram Jag skulle stänga av datorn och vänta en timme, sade den uppringde mannen.
Man hinner tänka mycket på en timme. På samhällets sårbarhet och på allt jag förlorade om jag förlorade innehållet i datorn.
Det fixade sig. Efter en annorlunda öppning och någon sorts genomgång av filerna startade den igen. Det tog tid, men det löste sig. Men vad händer om internet slås ut?

Rasar Gud mot mänskligheten

 I tider som dessa kommer det naturligtvis fram en massa påståenden om varför pandemin rasar. En del religiösa ser den som Guds straff för olika saker

Tror jag också. Det kan vara så.. Gud har väl tröttnat på alla mobbande, trakasserande, fördömande  och kränkande människor som världen flödar över av!

Region Blekinge först att prioritera?

Det fanns ingen samhällsspridd coronasmitta i Blekinge hävdade smittskyddsläkaren i Blekinge för en tid sedan. Ja, han tyckte till och med att förkylda vårdanställda skulle gå till jobbet, vilket han sedan fick ta tillbaka. 
Sedan min tid som Svenska 2- lärare på högstadiet är jag skeptisk till smittskyddsläkare i det här länet, även om det inte var samma läkare på min tid. Men detta är mer än tio år sedan, så saker kan ha ändrats, även om jag fortfarande är skeptisk.
När en invandrad elev satt och hostade med röda kinder och skulle på  lungröntgen, upptäckte jag att elever utifrån, ibland från krigshärjade länder, inte var undersökta för TBC innan de placerades ut i skolorna. Det behövdes inte, sade läkaren till mig.
Och ändå spreds smitta från en anställd (?) - tror det var på en förskola- här i länet en tid efteråt! Så nog smittar eventuell TBC!


Vi hade alltså bara enstaka fall och ingen spridd samhällssmitta, påstods det, tills en äldre kvinna dog på ett vårdboende i Karlskrona av coronaviruset. Hur kan man dö på boendet? Har de inte ens skickat den gamla till sjukhus?
Blekinge har kanske redan startat prioriteringen av att lämna gamla utan vård?

Till stupstocken direkt

Information från dem som känner situationen säger att situationen redan är kaotisk inom vården  i Stockholm.
Nu upplever tydligen berörda myndigheter att de måste deklarera vad de ska göra och vad de har fattat beslut om.
Så nu kom prioriteringsordningen, där vi som är gamla med underliggande sjukdomar ska bort i första hand.

Givetvis har det alltid prioriterats i nödlägen. Men varför behöver vi veta hur det är eller få vetskap om de ordningar som det har fattats beslut om?
Detta ser jag som otroligt oetiskt! Det är nog med all hemsk skrämselpropaganda som vi utsätts för varje dag, alltifrån bilder på virusangripna lungor till ständiga profetior om hur fruktansvärt läge som väntar oss.
En skärpning vore befogad både från media och från myndigheterna! Det är mycket omoraliskt att få gamla människor att känna sig värdelösa!
Men vem vet, de som står där med makten över liv och död, kan kanske själva bli smittade. Det kallas karma!

Och nog kan vi här känna vingslagen från 1930-talets Tyskland!?

Jag beställde munskydd, som kom igår. Made in China!!! Vågar man använda dem?¨

Vad jag kan se på sociala medier är det många gamla som inte förstår allvaret i situationen, utan trotsar på olika sätt. Men de är kanske dementa!? Eller bara allmänt korkade?

Inget ont utan att det för något gott med sig. Efter en sträng uppmaning från min stockholmsboende dotter att inte gå till affären för att lämna Lottot på icke riskgruppstid (går inte på denna, för Svenska spel har inte öppnat då) lärde jag mig igår att spela online. Det kunde jag ha gjort tidigare, för det verkar smidigt.

Och slutligen. Nog måste man vara imponerad över hur mycket pengar som staten verkar ha i ladorna! Det läggs ju ut enorma summor för närvarande till olika ändamål. Var kommer de pengarna  ifrån?

Härligt- trots coronan!

Idag känns det som om livet har återvänt, och jag har också lättare att  gå.
Jag är ju äntligen BEFRIAD! Solen skiner och i trädgården knoppas det på buskarna.Kolla syrenbusken!

Att bli/göra sig hudlös

När exmaken och jag skilde oss 1982 efter femton års äktenskap tyckte jag att det svåraste var identitetsförändringen.
Från att i många år ha varit en gift, "förbjuden" kvinna, blev jag plötsligt fri, lös och ledig för nya relationer. Och sådana har det ju varit i mitt liv. Ibland har jag sagt till människor att det inte kan vara någon konst att bara ha haft EN man, om ingen annan har varit intresserad av en.
Så har det inte varit för mig, och jag vet egentligen inte varför, men jag har haft mycket lätt att hitta relationer. Alltför lätt förvisso.
Detta är jag ju inte ensam om. Många kändisar har haft/har det så.
Och det är inte bara på gott.
Nu är jag gammal och vill vara ifred. Men gärna ha vänner.
Om man, som jag nyligen har gjort, har gått ur en jobbig relation, behöver man vila. Och nu är jag så gammal så frågan är om jag hinner återhämta mig innan jag dör.
Separationer är alltid jobbiga, det kvittar om de är frivilliga eller påtvingade. Man går från en roll och en fast position och kastas ut i något okänt om ingen  ny redan är på ingång eller redan har kommit in i ens liv.
Vi andra svävar runt i något som vi inte känner utgången av. Det känns lite läskigt.Man blir hudlös.

Att förstå rätt

Det är inte lätt att bli gammal, och det är inte lätt att ha med gamla människor att göra.
Man kan ibland uppleva ett kaos av lögner och konstigheter. Så en dag upptäcker man att det inte är lögner. Det är helt enkelt glömska. När minnet sviker höftar man till en sanning, och så blir det som det blir. Och detta kan man ju inte anklaga någon för. Inte när man har förstått.

Viagra och gamla tanter

Det sägs ju att skilsmässorna ökar bland gamla människor. När jag läser sexrådgivningsspalterna i de tidskrifter för äldre som jag har möter man konstiga saker.
Kvinnor, som är gifta sedan många år, klagar på att de mår dåligt och får ont av sex. Som råd får de då att de ska försöka hitta  något som stimulerar sexlusten. Detta anser jag vara kvinnoförtryck! Sexologen borde säga att de då ska slippa ha sex med sin gamle gubbe. För tänk en Viagrastinn, långsam gubbe och en gammal kvinna med sköra slemhinnor! Jag ryser! Före Viagras tid var nog naturen vis!
Tidningskvinnan, hon som uppfostrades i kloster, har visst aldrig kommit över detta. Hon älskar att skriva om sex. En gång fanns i hennes tidning en artikel om hur gamla tanter skulle lära sig suga av sina gamla gubbar. Detta var nog inte så frekvent förr! De instruerades att de skulle ha ett vattenglas vid sängen och skölja munnen med vatten emellanåt om de tyckte att det var äckligt. Kvinnoförtryck igen! Varför inte ge gubben en femhundring för besök hos en lättfotad i stället. Eller vad det kostar?
Jag tänkte faktiskt på detta i samband med att jag såg ett avsnitt om Hillary Clinton häromdagen. Hennes man ansåg ju inte att han hade haft sex med den omskrivna älskarinnan, hon som lär ha varit på tjänsterummet i Vita Huset och sugit av honom. Vem vet. Hustrun var kanske glad att slippa den sortens sex och överlät kanske den sysslan med varm hand till andra kvinnor!
Har ni förresten tänkt på hur samlag skildras i film nuförtiden? När jag var ung låg paret i en säng och smekte varandra och kysstes, och sedan blev det samlag.
Idag tittar de på varandra, kastar sig över varandra stående för att ha samlag på ett köksskåp eller stående någonstans.
Samlivet har väl moderniserats!
Nej, men allvarligt talat. I de borgerliga äktenskapen förr i tiden, säg på artonhundratalet, får vi på film ofta se den ärevördiga hustrun och de lättfotade damerna som männen förlustade sig med.
Är det så nu att en sorts prostitutionsbeteende har flyttat in i de borgerliga sovrummen? Eller att det krävs att det ska vara så?
Vi får väl hoppas att det inte är läderpiskor också som gäller!

Att se men inte se

I backspegeln ser man naturligtvis ibland saker bättre än när man är mitt uppe i skeendena.Ändå förvånar det mig att jag inte reagerade i handling inför det jag såg tidigare.
Tio år är en lång tid, även om det har varit en ständig berg- och dalbana med många uppbrott. Oftast var det jag som blev irriterad och som återgick till relationen efter ett tag, då livet blivit så tråkigt att konflikter till och med var bättre.
Nu är det över. Vi är överens, och min plats intogs tydligen snabbt av en annan kvinna. Jag får hoppas att det var efter vårt slut! Vi har inte setts sedan förra påsken, men för det mesta haft kontakt två till tre gånger per dag per telefon, utom när det har varit någon  irritation  mellan oss.

Alla människor vill naturligtvis vara unika Man vill vara den enda, den stora kärleken, även om man träffas sent i livet. Och i tio år fick jag höra att jag var det! Det trodde jag på bakom alla konflikterna.

Men så till det jag borde ha sett. För många år sedan blev jag mycket glad över förtroenden jag fick. Det var berättelser från hans barndom, som jag tyckte att jag var en speciell mottagare av, och det värmde mitt hjärta. Tills jag hittade samma historier berättade för alla läsare på någon eller några bloggar. Skimret försvann,, och jag kände mig lurad och sårad och inte det minsta unik längre.

Män som kletar ut sig och delar ut sina gracer till höger och vänster är inte så intressanta.
Vi kvinnor vill vara den enda!
Män borde, som jag har skrivit tidigare, lära sig av Casanova. Han fick varje kvinna att känna sig outstanding och speciell. Att det sedan fanns massor av kvinnor är ju en annan historia.

Men sedan nätets tillblivelse och användning blir ju allting så tydligt. Både facebook och Google ser oss och skvallrar om oss.
Det är nog säkrast att hålla sin vidlyftighet till verkliga lokaler, som inte berättar.

Ta tempen på vårdpersonalen!

Nog är det skandalöst att vårdpersonal tydligen har smittat äldre och omsorgsboenden med coronavirus på vissa håll.

Ta tempen på dem innan de börjar jobbet på morgonen!
Varför kan man inte ta till så enkla åtgärder, som man  gör i andra länder?

Att fråga chans

Igår var jag irriterad i en fb- grupp. Kände mig som när jag var kursledare på konferenser, och så blev det dans, och plötsligt blev vi kvinnor allmängods, så att man fick hänga och klänga på oss och dansa tryckare. Jag gillar inte den sortens intimitet med vilt främmande personer.
Nu handlade det ju inte om tryckare utan om män som skrev på min Messenger för att få kontakt. En sak att vilja bli fb-vän, men när man skriver att man vill ha en kvinna för en seriös relation då backar jag. Vaddå? Här kommer män , som visserligen  finns i samma grupp som jag, men som jag överhuvudtaget inte sett några inlägg och kommentarer från och lägger fram förslag om en relation. Har vi helt tappat stilen i det här landet?
Det är ju som ungdomar som frågar chans på varandra. Fast de lär nog ändå känna varandra.
Behovet att ha NÅGON är tydligen desperat!
Då kan man ju lika gärna se någon på gatan och fånga upp denna utan att veta något om personen ifråga!

Nej, för det första är jag varken fysiskt eller mentalt färdig för en ny relation, om det ens kommer att bli så, för mina senaste erfarenheter är ju inte så ljusa. Det kommer att ta tid att komma på fötter igen, det är jag övertygad om.
Och, jag känner mig dessutom för gammal,helt enkelt, för att börja på nytt!
Allting har sin tid! 

Riktiga vänner och låtsasvänner

Jag tycker ofta att vi är distanslösa här i landet. Det var skönt att jobba med tyskar, (när jag guidade) då man inte sade du till främmande personer, utan  att "lägga bort titlarna".

Det irriterar mig när man kramas på TV inför eller efter en intervju till exempel.Och sådant är ju ett relativt nytt fenomen här. När jag var ung pussades och kramades man verkligen inte hur som helst här. Men min dåvarande italienske fästman gjorde stor succé hos mina gamla, ogifta mostrar genom att omfamna dem. Genom honom började vi kramas i mitt föräldrahem när man möttes och gick. 

Jag gillade inte att dansa. Nu kan jag inte för benen. För mig var det mycket obehagligt att bli någon sorts allmängods som man kunde hänga och klänga på bara för att det spelades musik. Helt okända män dessutom ibland.

Så har vi det där med vänner i allmänhet Vem är ens vän? Mina vänner är dem jag känner. Några har jag känt i mer än 60 år. Dem som jag möter på nätet är möjligen fb-vänner, och det är en helt annan sak. Visst det händer att jag skriver kram och skickar ett hjärta, men bara till kvinnor om de behöver stöd. Inte till 
män. Men på fb kramas och pussas det vilt mellan troligen egentligen helt okända personer.

För några månader sedan gick jag ur en fb-grupp för att jag tröttnade på administrationens ständiga fräckisar bland annat. (kvinna) Efteråt märkte jag att jag saknade flera av dem som jag brukat ha kontakt med. Då hade jag fått ett ansikte på dem, visste en hel del om dem och deras förhållanden, och så var de  plötsligt borta. Det tar lite tid att få ansikten på dem som är aktiva i en fb-grupp. Nu börjar jag, efter två månader känna igen en del i min senaste grupp.

Och, visst, man kan lära känna varandra på nätet. Mr och jag blev ju både förlovade och hade en pågående berg-och dalbana i tio år. Vi träffades genom debatter på nätet.
Och det finns åtminstone två kvinnor, som jag aldrig har träffat IRL,  som jag från början träffade på i bloggvärlden. En av dem, som jag definitivt betraktar som en vän, har jag sedan tio år nästan daglig kontakt med, numera på fb, men också ibland på privata mejl.

Det knepiga är om man genom att skicka God morgon hälsningar till fb-vänner som man inte kommunicerar i övrigt med, anser att de är ens vänner. Då blir det nästan, som jag läste häromdagen, att förr hade vi en låtsasvän, idag har vi i stället 300 fb -vänner.
Och bilden av kistan  utan gäster på begravningen med texten att han hade 1000 vänner på fb är faktiskt tänkvärd.

Utmattad

En del människor, ser jag i mina facebook-grupper, har massor av energi. De städar, bakar och fixar något hela tiden. Det är som om de inte kunde vara sysslolösa. Detta har jag inga som helst problem med, för jag kan drälla runt dagarna i ända. Nu är det ju dessutom helt kravlöst! Allt ställs in, och som jag skrev på facebook, så behöver jag nu inte ringa och ge återbud till saker som jag har anmält mig till. Jag brukar vara bra på det.
Samhället har ju till en stor del stannat upp.

Och plötsligt förväntas det att alla vi äldre är omgivna av anhöriga som kan  handla till oss. Om vi ens har några. Mina egna bor långt härifrån. Men det är klart att i en by, där man är bekant med många, även om man inte umgås med dem, skulle jag nog kunna fixa någon som handlade, om det knep.
Annars är vi ju ganska så kontaktlösa i samhället, tycker jag. I facebook - grupper, där man enligt reglerna ska söka vänner och/eller relationer, gömmer man sig mest bakom God morgon- och God natt- bilder som är nog så vackra. Det är blommor och ljus och kaffekoppar, och bilderna glittrar ibland, Men de säger ju inget om personerna bakom. Man lär inte känna någon för att de säger God morgon,inte ens om det är varje dag.
Själv försöker jag bjuda på mig själv, samtidigt som jag har deklarerat att någon ny nära relation är det inte tal om för min del, inte än i vart fall.Jag beundrar dem som kan gå direkt från den ena till den andra utan att hämta andan.Samtidigt tyder naturligtvis något sådant på att den relation man lämnar inte var speciellt djup.
Själv behöver jag just nu återhämta mig, och det kommer nog att ta tid, för jag känner mig fortfarande helt utmattad.

Annars är det roligt att se spelet på fb. När jag kom in ny i en grupp var det väl ett tjugotal som hälsade mig välkommen. Men männen kastar sig kvinnorna över, och de får genast massor av välkomsthälsningar och kontaktförsök. Jag blir bara trött!
Vilken jakt som pågår! Bland gamla människor! Jag har sällan sökt efter kärlek, jag har drabbats av förälskelser. Inte alla så passande heller.
Men ibland tänker jag att många är riktiga amatörer. De, både män och kvinnor, borde lära av Casanova. Han hade massor av kvinnor, men han  fick var och en att tro att hon var den enda, den totalt unika, den stora Kärleken. 
Sedan blev naturligtvis kvinnorna förvånade när de upptäckte att det inte var så! Det blir man ju alltid!

Plötsligt händer det

...står det i Trissreklamen. Jo, det är mycket som kan hända plötsligt, hemska saker och bra saker. Hela livet kan ju ändras på en sekund. Jag har i mitt liv varit med om flera dramatiska händelser. Min moster som fick en hjärnblödning, min far som låg på golvet- och senare dog i en ny hjärnblödning - när vår mor hade varit ute och julhandlat. Min bror som plötsligt fick hjärtstillestånd på sitt jobb 2001, och mot alla odds överlevde.
Men  det är så klart också positiva saker som kan inträffa! Mr dök upp i bloggvärlden och blev till en följetong under tio år.
Det händer ju att något glimmar till, någon sticker ut, något lockar, och vi måste tänka till. Ett steg till- eller backa och stänga dörren?
 Jag har inte så många gånger i mitt liv sökt nya relationer. Snarare har jag drabbats av dem.

Jag blir bara trött

När jag var mycket ung hade min dåvarande pojkvän och jag några goda vänner, som var äldre än vi. De var gifta och i trettioårsåldern. Så träffade mannen en annan kvinna och begärde skilsmässa, och hans fru blev så förtvivlad att hon begick självmord.
Min pojkvän tyckte inte att det var så konstigt,  för hon var ju för gammal för att hitta en ny man. I 30- årsåldern!

Det var nog andra tider då. Idag dräller det av människor på nätet, också i mycket hög ålder, som söker nya partners. Och ibland  lyckas det. Det finns till och med de som flyttar ihop och gifter sig! Att de bara  orkar!

P4 Blekinge

Jag brukar lyssna på P4 Blekinge, speciellt på morgnar/förmiddagar. Ofta undrar jag varför de inte alls tar hänsyn till människor som hör dåligt. De lägger in musik bakom tal många gånger, så det blir svårt att höra talet.
Idag var det några programledare som roade sig när jag började lyssna. De flasade och flabbade och hade väldigt roligt! Det som pågick var en lek, där de skulle gissa om det var en korv eller ett finger som sattes i deras nacke.Jätteroligt- för dem! För vilka lyssnare roades av sådant trams?

Sedan blev en flykting intervjuad av den politiskt  neutrale reportern, som tydligt hade för avsikt att kritisera Jimmie Åkesson. Han frågade hur flyktingen, som hade varit i Sverige några år, såg på att Jimmie hade åkt ner och delat ut flygblad! Svaret var givetvis förutsägbart!

Heja SD, ni har helt rätt!
Public service behöver verkligen granskas angående sin opartiskhet!

Otäckt läge

Jag har inte varit så berörd av coronaskräck hittills, men nu börjar jag bli det. Dessa ständiga informationer om utvecklingen  och spridningen i många länder är otäck.
Alla vi som har läst vår historia tänker väl på Digerdöden, Pesten och Spanska sjukan.  På 1700-talet utplånades ju hela byar, eller stora delar av dem, här i Blekinge, och när man går av tåget ser man den gamla pestkyrkogården.
Usch ja! Man vet inte vad man  ska vara mest rädd för? Rån? Inbrott? Sjukdomar? Att bli lurad på nätet?
Men en sak är jag dock nöjd med i allt detta. Jag är inte rik och sysslar inte med aktier, så börsen kan få sjunka hur mycket den vill för mig! Detta rör mig bara indirekt!                             

Bra skolgång är inte asylskäl

Nog tycker jag att det visar på en viss handlingskraft att åka ner till gränsen mellan Turkiet och Grekland och dela ut flygblad, men detta har ju kritiserats hårt, både därnere och här hemma.
En del verkar på fullt allvar tro att vi kan ta emot många fler flyktingar, men i själva verket - det tycker jag är det värsta - far ju många av dem som har kommit hit väldigt illa av de långa väntetiderna, bristen på bostäder och svårigheterna att etablera sig.
Man kan ju också bli förvånad när man hör dem som intervjuas på plats. De vill ha bättre framtid för sina barn och bättre skolgång.
Men hallå, när blev detta asylskäl?
Det är det inte, lika lite som att man smiter från mor och systrar och militärtjänst!
Men vi är väl - och förblir- de dumma svenskarna, som har svårt att skilja agnarna från vetet.
.

Inte fint

När man talar om Melodifestivalen förstår man att det hos en del människor inte anses "fint" att gilla eller - ännu värre- se denna.
Jag ser den, men upplever den, liksom många andra program. som skrikig. Varför måste folk skrika när de har roligt?

Det är inte heller "fint" överallt att gilla falukorv, och denna hör till mina favoriträtter. Speciellt korv stroganoff eller ugnsstekt falukorv med lök, tomat och ost.

När jag var student i Lund på 1960- talet var det inte fint att titta på TV. Min exman, som jag träffade där, och jag köpte trots detta en TV ihop. Det var vår första gemensamma ägodel. Nej, som student skulle man läsa DN, helst hela dagen, när man inte var på föreläsningar. Många var inte ens det, för på den  tiden kunde man lätt vara evig student, som läste ibland, arbetade lite ibland och reste ibland. Tills en dag CSN gick in med storsläggan och avhyste alla som inte hade studiemedel från studentbostäderna. I mitt boende, som var ett av de äldre i Lund, fick många flytta, men inte jag och exmaken Vi flyttade i stället till en gemensam studentlägenhet på Västgöta nation, dit han hörde, men då fick vi gifta oss, för där fick man endast bo om man var gift.
Numera läser jag inte DN utan SvD!

Avtackad

Igår var det årsmöte i Skrivarklubben i Blekinge. Som tack för tre år och fyra månader som ordförande fick jag ett presentkort   Jag avgick den 8 juli 2019 och lämnade över till vice ordförande, en yngre förmåga. Uppdraget blev för tungt när jag dessutom hade drabbats av upprepade infektioner under våren. 

Vad ska man tro?

Ja, vad ska man tro om coronaviruset?

Vi minns ju svininfluensan, när Maria Larsson satt och talade om för hela svenska folket att de var fruktansvärt egoistiska och hänsynslösa om de inte vaccinerade sig. Och så fick många ungdomar sina liv förstörda av narkolepsi. Men ingen ställde henne till svars för detta!

Nu tror jag att det är allvarligare, för nu agerar man till och med så att företagen förlorar en massa pengar. Och DÅ är det nog fara å färde. Och själv hör jag givetvis till riskgrupperna.

Aktierna sjunker. Skönt att man inte berörs!