Vi kallas språkpoliser!

Självklart är man yrkessjuk om man i nästan hela sitt yrkesliv har undervisat i svenska, och som invandrarlärare dessutom är van att rätta.
Men idag önskar jag många gånger att jag inte hade haft denna belastning, för det är jobbigt att tiga när svenska språket misshandlas som det gör. Och nu tänker jag inte på den svenska som talas av våra invandrare, utan om språket hos vanliga svenskar, kanske i min egen ålder och - inte minst - hos reportrarna i lokalpressen och - värst av alla - på SVT - nätsidor. Vad sägs om den senaste meningen jag noterade på text-TV:
"Dagen D - de vi offrade."
Jaha! Två subjekt?

På facebook  blir en del (tanter) smått hysteriska om någon skriver om språkfel. Då kallas man för språkpolis och kränker människor och ger dem komplex så att de kanske inte vågar skriva alls. Ibland kan man tycka att detta nog vore bra i så fall! Men strunt i det, i sociala medier kan man inte kräva så mycket.
Och ofta behövs inte så mycket text för att visa middagstallrikarna, senaste baket eller planteringen i krukor, eller beskrivningar av vad man har gjort hela dagen. (som när man steg upp, vad man åt, att man cyklade/körde till affären etcetera. Man har ofta ett väldigt stressigt liv i vardagsbestyren, ser det ut som.)

Men, man borde kunna kräva ett korrekt språk av reportrar. Deras svenska har ibland fel, så att man häpnar. De kan inte skilja på sin och hans/hennes, så man måste undra vems det gäller. Ordet egen kan de inte böja. De skriver innan som preposition, och det är den ju också, fastän förr hade vi alltid ordet före här. Men, igår såg jag att man använde före som subjunktion. Typ "Han åt, före han gick." Och detta är helt fel! Före är ingen subjunktion,  utan enbart en preposition, som man sätter före ett substantiv. Före lunch/en.

Sedan undrar man om de inte alls har någon uttalsträning. Hos någon av lokalreportrarna åker rösten upp och ner i en konstig intonation. Jag undrar alltid om någon med hörselproblem kan höra vad hen säger. 
För att återgå till detta med språkpoliser. Varför är det så otroligt känsligt? Och varför får man inte påpeka att svenskan håller på att totalt förfalla på vissa håll?
Vi borde kanske springa runt med plakat om att rädda svenskan!