Efter valet fick jag två ersättaruppdrag för KD. Jag blev ersättare i kommunfullmäktige och ersättare i äldrenämnden. Dessutom var jag styrelseledamot i Ronneby, och så har jag ju uppdraget som ordförande för Sveriges äldsta skrivarklubb.
Men jag blev sjuk på våren i svåra, upprepade infektioner, vilka förstärkte tidigare kroppsliga besvär.
Det var då jag upptäckte hur man kan uppträda mot en gammal människa!
Vid ett tillfälle kunde jag inte närvara vid Äldrenämndens möte. På förslag fanns att jag skulle vara kontaktpolitiker för korttidsboende. Detta innebar att man skulle ha kontakt med verksamheten och följa verksamheten genom att besöka dem en heldag per år.
Detta förslag ändrades- utan min vetskap- till att jag skulle bli kontaktpolitiker för nattpatrullen, jag, en gammal människa som bor 1,5 mil från centralorten.
Inte en enda gång fick jag svar på mejl från ordföranden i nämnden när jag meddelade min frånvaro.
Detta fick jag inte heller från Nils Ingmar Thorell, kommunfullmäktiges ordförande när jag meddelade frånvaro vid utbildningstillfällena. Först när det var två gånger kvar fick jag ett mejl, där han rekommenderade mig att inte heller närvara vid dessa!
Med tanke på min hälsa och den nonchalans jag mötte lämnade jag mina uppdrag. Och vad kan man göra som ersättare, egentligen?
När jag sedan har följt besluten i Ronneby är jag bara glad över att jag inte är delaktig på något sätt!
Men samtidigt kan jag inte släppa känslan av att jag inte räknades på samma sätt som gammal. Nonchalansen var ju uppenbar.
Och kan man strypa den enda sociala träffpunkten de har på ett äldreboende, så talar ju det beslutet sitt tydliga språk om hur man ser på oss äldre. Eller hur?
Men än kan jag skriva, och det fortsätter jag med, så länge det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar