En dag, när jag var mycket sjuk i våras, var många varor slut, och jag blev tvungen att ta mig ner till affären. Detta betydde att jag fick gå ett par meter till bilen, som står vid huset, och från parkeringen in i affären, detta också bara ett par meter. Bekvämt, måste man medge! Men jag var, som skrivet, mycket sjuk och svag.
När jag kom hem igen regnade det lite. Och där på vägen från bilen, de få metrarna, slog det mig plötsligt hur bra jag ändå hade det. Det var som om någon sade till mig att tänka på hur det hade varit att vara på flykt om man var sjuk, att kanske få gå och gå eller åka på en farlig båt på Medelhavet. Att lämna allt och kanske ta med sig små barn, eller själv vara gammal och ha svårt att gå. Att transporteras gömd i en lastbil genom Europa.
Kan vi föreställa oss detta? Nej, det tror jag inte. Men där i regnet, några få meter, insåg jag, tyckte jag, att den situationen var ofattbart hemsk.
Kanske skrev jag några ord om detta när det var aktuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar