Jag har skrivit det tidigare, men jag skriver det igen. Ibland blir det bara för mycket av saker och ting...
Fortfarande sörjer jag katten Bellman, som fick gå till katthimlen i början av oktober. Så kraschade- eller vad man ska kalla det- min åttaåriga särbo-relation definitivt, och sedan hamnade en av mina bästa, gamla väninnor på vårdhem och är idag ganska förvirrad stundtals. Livet går liksom i baklås i sådana situationer.
Så såg jag bilder från branden i Kalifornien och hur en kvinna återvände till sitt nerbrunna hus och letade konstföremål som hon hade gjort.
På natten sov jag i sovrummet och inte under öppen fönsterspringa i sjumannasoffan, men hade bara ett lakan över mig på grund av värmen. Mitt i natten vaknade jag och frös så mycket att jag fick frossan. Vid sidan om mig i sängen låg en filt, och jag sträckte ut handen och lade filten över mig.
Då kände jag plötsligt en stor tacksamhet över att ha tak över huvudet och en filt inom räckhåll när jag frös! Enkla saker, men så betydelsefulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar