Män, som har någon sorts fristående jag från kroppen, vilken har blivit fel, säger ofta att "de känner sig som en kvinna".
Intressant! Hur känner sig en kvinna? Och hur kan man känna sig som en kvinna utan att veta vad PMS är för något, utan att ha haft en enda menstruation och utan att ha fått eller ens kunna få några barn? Jag vill påstå att just de hormonella svängningarna som hör till kvinnokroppen är det som i vart fall jag skulle identifiera som "att känna sig som kvinna". Vi är inte som män!
I själva verket kan man ju inte byta kön fullt ut. Som man kan man inte få äggstockar, inte producera ägg, inte få menstruationer etcetera.
Alltså tycker jag att det där med könsbyten faktiskt är tveksamt, för är det inte att lura folk?
Och jag förstår absolut inte vad som är Jag om det inte är min kropp. Finns det något Jag utanför den här kroppen som ska ha landat i kroppen och i så fall har kommit i fel kropp? Eller kanske är det någon sorts reinkarnationstanke. Vi har en själ som återföds i olika kroppar. Är det då man har fått fel kropp i nästa liv?
Nej, jag är inte elak, men jag förstår verkligen inte alls vad detta handlar om.För mig vore det naturligare att man undersökte hur personen mentalt fungerar om han/hon inte kan inse att han är sin kropp. Om man då tar bort kroppen? Finns då Jaget kvar?
Och jag anser att den flumgenuspedagogik som tydligen ska praktiseras i förskolorna är skrämmande.
Låt pojkar och flickor få vara det de är nämligen pojkar och flickor och leka som flickor och pojkar leker utan att konstiga pedagoger ska bruka tvång på deras lekar. Sätt inte griller i huvudet på ungarna så att de till slut inte vet vem de är!
Återigen, det finns säkert hormonella avvikelser eller annat som gör att könsidentiteten kan upplevas som osäker. Men hur ofta är det så?
2 kommentarer:
Instämmer helt med dig. Om könsbytande män brukar jag säga att han är inte kvinna, har aldrig varit kvinna och kommer aldrig att bli kvinna. Givetvis gäller motsvarande för könsbytande kvinnor. Ibland tycker jag att det är nästan kränkande mot oss kvinnor att en man tror att han vet hur det är att vara kvinna.
En helt annan sak är de fåtal fall där könet är oklart vid födseln. Jag läste om en person som fötts med både kvinnliga och manliga könsattribut. När föräldrarna då fick välja kön valde pappan, som ville ha en son, att barnet skulle vara en pojke. "Pojken" kände sig aldrig som pojke och "bytte" kön till kvinna. Det kan jag förstå. Har också läst någonstans att alla hermafroditer egentligen är kvinnor och då blir ett "byte" alls inte konstigt.
Vad gäller genustramset i förskolor och skolor är det helt enkelt förskräckligt. Jag är övertygad om att det skadar barnen, kanske rent av för livet. Det måste vara väldigt svårt att vara förälder i dag och hela tiden behöva parera den hjärntvätt skolan utsätter barnen för.
Ja, det kan inte vara lätt att vara förälder med tossiga pedagoger på förskolorna.
Skicka en kommentar