Det blev plötsligt höstlikt

Jag har onekligen haft en konstig sommar, då jag har varit med skrivarklubben vid ett par tillfällen, men mestadels suttit på min veranda/uteplats (jag vet inte riktigt vad den heter) Värmen verkade ju oändlig, och jag vågade inte klippa den höga och vida häcken själv, så jag fick ringa efter trädgårdsmästaren, som fixade framsidan förra veckan. 
Det är jobbigt när man ömsar skinn. Jag vet det, men nu är det ju annorlunda när man är gammal. Visst finns det människor som söker nya kontakter i min ålder, men jag har faktiskt nog av mig själv och mina egna krämpor.
Tanken att börja på nytt- igen!- känns bara kvävande. Men så klart så vet man ju inte... Mr och jag blev förälskade på nätet en gång. Det var den där känslan av att det fanns något som drog gemensamt och något att upptäcka. En sorts seende och en sorts nyfikenhet. Jag betvivlar starkt att jag skulle kunna uppleva detta igen.
Om jag inte helt resolut åker bort på helgerna får jag nog sitta här som en ensam, gammal tant- utan min lilla katt också! Men visst är jag oföretagsam, för jag skulle kunna ge mig ut mycket mera än jag gör.
Mina stolar vid matbordet har gapat tomma hela sommaren.Bara min egen har varit upptagen.