Märkliga händelser

När människor frågar mig varför jag tror på Gud, brukar jag svara för att jag har märkt att han finns. 
Detta bottnar i att jag på något sätt har upplevt en sorts bönhörelse eller att något har dykt upp i en besvärlig situation som har ändrat på den.
En av mina äldsta väninnor här- och elva år äldre än jag, så hon är gammal- och jag kom ihop oss i en diskussion i oktober 2016, och vi har inte haft kontakt sedan dess. Sådant har hänt tidigare, för vi har ganska så olika uppfattningar om saker och ting, men den här gången har det varit extra låst. Vi har därefter setts ett par gånger nere i vår affär, men bara hälsat avmätt och gått förbi varandra.
Häromdagen tänkte jag att jag skulle ringa henne, men så tänkte jag att hon knäpper säkert bara av samtalet.
Samma dag går jag i en gång nere i affären och från motsatta hållet kommer hon. Där står vi med våra kundvagnar, helt ensamma i den gången, och det var fullständigt omöjligt att inte göra någonting. Antingen fick vi gå förbi varandra eller också tala med varandra. Vi gjorde det senare, och så blev vi vänner igen.

Jag hade kanske inte tyckt att sammanträffandet var märkligt om jag inte precis samma dag hade tänkt att ringa. För mig kändes det som om jag fick draghjälp.
Det finns många sådana anmärkningsvärda sammanträffande och händelser i mitt liv, som gör att jag uppfattar det som att det finns en kraft som "ser" våra behov och kommer till hjälp. Jag tror inte ens att vi behöver be böner.

Men det händer naturligtvis kanske också att vi inte tar emot den hjälp  vi får i besvärliga situationer! Våra egna vägar är inte alltid Herrens vägar!