Det är både skönt och jobbigt att vara gammal, för det är man i min ålder. Sådana som jag omnämns som "gammal kvinna" i media när något händer oss och förväntas vara senila, eller näst intill.
Vad jag klart har sett under det senaste året är hur historien går igen. Vilka har varit mest kritiska till kungen? Är det inte de närmaste adelsmännen? Och så kan man dra det neråt i alla möjliga sammanhang.
Präster, som inte själva har lyckats bli biskopar- fastän de velat bli det- är ständigt kritiska mot biskoparna och ärkebiskopen.
Lärare som inte själva lyckats bli rektorer arbetar mot rektorn etcetera.
Så är det! Och det är både jobbigt och pinsamt!
Mig påminner det om en hög möss som springer runt och försöker ryta sig till respekt och försöker skaffa sig en plattform och ett namn genom detta.
Inte är det väl heller särskilt kristligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar