Trevlig helg!

Trevlig helg!

Hur tänkte SVT som anställde Jan Helin?

Troligtvis var jag inte ensam om att bli mycket förvånad när SVT hade anställt Jan Helin på Aftonbladet som ny programdiektör.
Vad skulle bli av detta? Visserligen har man ju inte kunnat betrakta SVT som politiskt neutralt,vilket klart och tydligt, inte minst, framgick vid rapporteringen vid senaste valet, men detta var ju ändå milt med tanke på hur subjektiv Jan Helin hade varit i sin journalistiska verksamhet. Vi kan ju bara nämna att han har kallat sverigedemokrater för fascister. Bra utgångsläge för en saklig och neutral programansvarig, eller hur?
Och nu har det ju tydligt visat sig att de farhågor man kunde ha har besannats.Nu framträder Janne Josefsson och Nike Nylander, reporter vid en tidigare intervju med Nya Tider, i ett samtal med Jan Helin, vilket snarast har karaktären av ett internt personalmöte, där reportern tydligen har blivit uppläxad. Nu kommer snacket om "alla människors lika värde" från Helins sida, det ni vet, som bara gäller folk på vänsterkanten och kanske miljöpartister.
Sedan blir det ännu värre. Samma reporter går idag ut och meddelar att SVT inte håller med något som Mattias Karlsson, SD har sagt i en diskussion med en centerpartist, för detta står inte för "alla människors lika värde".
Nu måste man ju fråga sig om SVT hela tiden framöver ska gå ut och meddela när de inte står bakom något som någon har sagt i en intervju! 
Kommer SD att få utrymme i rutan  med Jan Helin som programdirektör? Kommer de att få vara med i debatter i TV?

Nu får nog SVT skärpa sig och se upp! Vi vill inte ha ett Stasi-system i Sveriges television! Vad tänkte de på vid rekryteringen av denne man? Helt otroligt!

Pinsamt Kerstin Årmann, BLT!

Nu slutar Kerstin Årmann, chefredaktör på BLT. I en intervju i BLT talar hon om det fria ordet.
För mig, som slutade prenumerera på tidningen som jag hade haft i många år, eftersom hon nekade mig ett genmäle efter att jag hade blivit omtalad som homofob efter en Pridedebatt. (Alla som känner mig vet det absurda i detta!)är hennes påstående att vara det fria ordets värnare enbart pinsamt. Hon nekade mig genmäle trots flera mejl och trots att jag mejlade över de etiska riktlinjerna för pressen till henne.Är hon verkligen journalistutbildad?
Att BLT också ibland censurerade mitt inne i insändare, när åsikterna inte passade, hör kanske inte heller precis till ett värnande om det fria ordet! Liksom uppenbara slagsidor i debatterna.
Kan man hoppas på en ändring nu, mot det fria ordet, med en ny chefredaktör?

Lite bedrövad...

känner jag mig allt när jag anar att problemen på skolan i Oskhmn har fortsatt, för så är det troligen.
Jag minns hur psykologisk expertis i min vänkrets sade att problemen blev de inte av med för att jag kom bort, den gången detta var aktuellt.Och detta var förvisso sant! Det har varit massor av saker efter min tid både vad gäller rektorerna och andra anställda. Tråkigt, mycket tråkigt är det ju! Man hoppas ju ändå att det ska bli bra till slut. Men det sitter i väggarna, som man säger...

Ännu en ny rektor!

Det förvånar mig inte! Men nu har de på nytt haft rektorsbyte på Oskarshamns folkhögskola. Den avgångne rektorn- en man- hade varit rektor i sju år. Varför han gick vet jag inte, men, som skrivet, det förvånar mig inte. På det stället satt något otäckt i väggarna.
Själv var jag rektor där i 6,5 år,innan jag gick med en lycklig fallskärm, som gav mig ett härligt år med studier och frihet, innan jag fick nytt jobb, egentligen innan fallskärmen var slut. Detta blev dyrt skattemässigt- tror det blev 60% i skatt,men jag vågade inte vänta att söka lärartjänst till våren utan började redan på hösten.
Jag hade inga som helst problem att få nytt jobb!

Varannandagsmänniskan

Numera är jag en varannan dags människa. Det betyder att när jag har varit i farten en dag, då måste jag vila nästa. Idag har det varit en sådan dagen-efter dag.
Jag härjade friskt igår. Klippte jättehögt gräs med trimmern, ja, så mycket att tråden tog slut. Sådant kan vara problem, för det är inte alltid det finns "reservdelar" att köpa på varuhuset här. Men det fanns, så det var bra! Och så klippte jag lite mera på häcken på framsidan med häcksaxen. Detta tar jag lite med försiktighet, för jag har inte världens bästa nacke, och häcken är hög.
Men, idag har det alltså inte varit så mycket med mig! Efter besöket på varuhuset satt jag en stund under partytältet och målade ett kort i akvarell, men det var lite kyligt. Dags att ta ner tältet den här veckan, tror jag. Sommaren har varit lång. Hoppas den kan vara lite till och att jag kan sitta på altanen i stället. Den är just nu nyoljad för andra gången i år.

Det får alltså bli här i stället för...

här.

Inget bad i år heller

Det blev inget bad i sjön eller havet för mig i år heller. Skälet till att jag inte har badat på många år är min vikt. Jag vill inte visa mig i baddräkt. Kanske är en burkini en möjlighet?
Från att ha varit mycket smal som ung tog vikten fart efter en galloperation 1992. Någon borde ha varnat mig för att sådant kan hända. Jag har hört att yngre personer i släkten, som har fått gallblåsan bortopererad, blev varnade för en eventuell viktuppgång.

Jodå, jag går ner i vikt om jag anstränger mig, men så släpper jag kontrollen igen, och så stiger vikten.
När jag går ner till stranden och ser alla feta tanter där, undrar jag hur de vågar. Skäms de inte över sin tjocka kropp?
Nästa år....om det blir ett nästa år...
Och när nu en övervikt orsakar så mycket elände i form av ett knä som värker och inställda bad, måste man nog psykologiskt undra varför den inte åtgärdas! Detta tål kanske att funderas över!
Ett av skälen är naturligtvis att jag själv föredrar mulliga människor! Jag ser inget snyggt alls i kvinnor utan former eller magerlagda män. Hur mycket bidrar detta?

Det finns många sjöar och också havet här i närheten. Bilden från Salsjön.

Det räcker inte med ett sedan, det måste vara nu

Det kan inte ha varit lätt att vara EBT i intervjun i Agenda igår och få stå till svars för varför KD bara minskar och minskar.
Men ett parti som verkar fladdra hit och dit för att försöka nå "nya målgrupper" riskerar att förlora sina kärnväljare, ja, till och med de förtroendevalda som inte längre känner igen sig.
Man måste nog veta vad man står för om man ska ha framgång!
EBT tror att allt kommer att lösa sig för partiet och att människor kommer att ändra sig och se vad partiet vill.
Vad är det?
KD Seniorförbund har jag all respekt för och efter ett kortare uppehåll återgick jag till detta. Men själva KD har jag inga konturer på idag.
Och var finns äldrefrågorna i det partiet idag? Var inte de en av kärnfrågorna tidigare?

Kommentarer

Ni läsare är givetvis välkomna att kommentera mina inlägg. Men bloggen är modererad, och om kommentarerna går alltför långt från mitt inlägg publiceras de inte.
Skriver jag om KD och får en kommentar som mest handlar om SD, hör den knappast hit.

Behöver KD förhandla med andra partier?

Inom KD bedyrar man gång på gång att man inte tänker förhandla med SD efter valet.
Men vad är problemet? Det verkar ju knappast som om KD kommer att vara kvar i riksdagen ens.
Jag tippar att många inte kommer att tycka att det är lönt att rösta på ett så litet parti. Väljarna kommer nog att ta säkrare alternativ.
Det är synd, för Kristdemokraterna har ett bra partiprogram. Vad som brister är ju hur man handskas med detta, och den förvirring öppet motstridiga viljor inom partiet ger. Vi väljare vill veta vad vi röstar på!

Skörde-och växtmarknad

Idag har vi haft Skörde-och växtmarknad i Bräkne-Hoby.
Det var mycket folk, försäljning av varm korv, våfflor, glass och växter, musik och ett härligt väder.

Höstsol och höstbuske

Trevlig helg!    

Att ta in verkligheten

Idag får jag besked att webbplatsen här är blockerad på grund av att det är en känd farlig webbplats. Läser man vidare på Nortons blockering ser man att det gäller hela blogspot.com, och så kan man gå in och kolla enskilda webbplatser, och den här är säker. Man kan dock klicka på en liten blå länk att man ändå vill gå till webbplatsen, trots deras blockering. Nu ser jag att är grönt här, det står "Den här sidan är säker". Så var det med dessa hot. Idag.

Nu något helt annat...
Det är bra med det skrivna, för det kan man gå tillbaka till och kanske kan man därigenom se saker som man inte har sett tidigare. Jag har mer och mer förstått att det är viktigt att försöka förstå sitt förflutna. Och folk släktforskar ju för att försöka hitta sina rötter. Själv vill jag hitta mina mönster i hur jag handlar. De finns säkert i alla våra liv!
Jag brukar skämtsamt säga att de män som har funnits i mitt liv har varit tema med variationer.Ja, nu vet jag att någon kommer att protestera, men det är kusligt att se vissa likheter!

Vissa saker blockerar vi oss säkert alla för. Det kan vara smärtsamt att ta in sanningar och verkligheten. Man kanske känner att man borde ha handlat eller borde handla på något sätt. Man ska kanske lämna något eller tvärtom. När täckelsen faller kan en stor, stor trötthet infinna sig inför den sanning som har funnits hela tiden- osedd.

Det finns något bortom bergen...

Jag har varit jättetrött idag. Igår hade jag styrelsemöte i Skrivarklubben här hemma, och det är alltid lite arbete före ett sådant. Dagen före fick jag snabbt åka till bilprovningen på en återbudstid. Då var jag tvungen att tvätta och städa bilen. Jag orkar inte så mycket numera.
I det där trötta tillståndet satt jag ikväll och såg en fånig film om några som hade en plan för en man, som han med sin fria vilja bröt på grund av kärlek. Jodå, man kunde lägga in ett religiöst budskap i filmen, med Guds plan för våra liv och en Kristus som vi möter i våra medmänniskor. Ordföranden, som han kallades, mötte vi hela tiden genom olika människor, sades det i slutet av filmen.
Men när jag satt och såg denna fåniga film, tyckte jag plötsligt att jag kom på och fångade in något jätteviktigt. Äntligen begrep jag något.Problemet är bara att nu har jag glömt vad det var...
Jag säger som  Scarlett O´Hara i "Borta med vinden"
- Jag ska tänka på det i morgon!

Hjärntvätt?

Naturligtvis vet vi inte hur andra människor har det i sina liv, eller vilka deras motiv till handlingar är. Men alla som följer D.S:s blogg kan väl förstå att det måste påverka omgivningen med all den negativa information som hela tiden lämnas om en kyrka, som han faktiskt själv är med och leder!
Många höjde på ögonbrynen när han gifte sig med en ung, kvinnlig präst, och jag tror inte att många är förvånade över att hon har lämnat sitt prästämbete och ägnar sig åt ett annat yrke nu.
MEN i mitt eget liv har jag noterat att när jag lever i en relation som drar mig bort ifrån det som jag betraktar som mitt jag och mina egna intressen, då börjar jag lämna saker, uppdrag och annat.
För ett par dagar sedan läste jag mina gamla dagböcker från min barndom/ungdom. Vad var det för bild jag hade av mig själv när jag skrev "Jag är...." ?Jag kände igen den, för för några år sedan dog en av mina första pojkvänner/fästman, och jag tog då fram gamla brev, som jag hade sparat och läste dem. Det han försökte tuta i mig om mig själv var skrämmande. Jag var osjälvständig och kall.Jag, som var hyperkänslig och faktiskt en självständigt tänkande person. Det blev slut. Han bröt efter några år med mig och förlovade sig med en annan. Jag reste till Italien och förlovade mig där. Han bröt sin förlovning och skrev ett brev hem till mig. Jag var inte där, och mina föräldrar skickade det inte till mig i Italien. Nu förstår jag dem. Vi tyckte inte att han var bra för dig, förklarade min mor efteråt. Så sant detta var!
Nu har jag lärt mig. Människor, som jag krymper tillsammans med och som får bort mig från mina intressen, lämnar jag i ren självbevarelsedrift. 
Igår hade vi styrelsemöte i Skrivarklubben hemma hos mig.
Med vice ordförandens vackra höstbukett från hennes trädgård önskar jag er
En god fortsättning på helgen!

'

Ser jag ut att vara en kall person?

Insändare Sydöstran

En insändare, som jag skickade för ett par timmar sedan, finns redan på nätet.

www.sydostran.se     insändare

"Hur liberala är Liberalerna?"

Och idag, den 16 september, i papperstidningen.

Föreningsnytt

Skrivarklubben i Blekinge har haft sin augustiträff på Silverforsen i Ronneby med temat

"Tidlösa passioner i klassisk litteratur". Efter kaffe med våfflor till elisabetansk musik inledde förra mångåriga ordföranden Sonja Louise Johansson med att läsa tre kärleksdikter. Lisbeth Beselin, nuvarande ordförande, berättade om renässansen, Shakespeare och dramat Romeo och Julias handling utom det dramatiska slutet som lästes högt av deltagarna, varefter anknöts till nutida hederskultur och tvångsgiften.

Därefter informerade Christina Olson Scheutz om sin egen bokutgivning, och även andra medlemmar berättade om sina.

Nu har jag äntligen fått in det lilla referatet i den sista av tre lokaltidningar!

Min barndom och vår konstiga tid

Igår kväll gick jag i barndom, för jag läste mina gamla dagböcker.
Jag började skriva i december 1952 och slutade 1965. Sedan har det bara varit korta anteckningar i almanackor,  frånsett alla korthistorier och dikter som kommit till av erfarenheter.
Dagböckerna var till en början välskrivna och intressanta. Jag skrev faktiskt mycket bra! Efter tretton års ålder var de omöjliga att läsa för de handlade sedan bara om killar, och alla möjliga och omöjliga heta förälskelser. Så synd att jag missade att skriva allt annat som var intressant!
Vi hade en aktiv familj. Det var stort umgänge med släkt och vänner, sång och pianospel, teaterbesök i massor och biobesök, skridskoåkning i trädgården och utflykter med tåg, för vi hade inte bil förrän jag gick i gymnasiet. Min familj var mycket släktkära.

Detta var ingen tid när man satte stämplar på folk med ADHD, Asperger och utbrändhet. De som var psykiskt sjuka hamnade ibland på hemska mentalsjukhus, och kom ibland aldrig mera ut därifrån. Jag jobbade som vik.mentalvårdare under min studenttid.
Men folk i allmänhet betraktades som vanliga och fick inga stämplar eller utredningar utan att det var verkligt illa.

Och aldrig hörde man talas om någon som trodde att hen var född i fel kropp. Där hade hen dessutom fått stanna i så fall, för det fanns inget att göra åt det. Nu tycks det ha brutit ut en epidemi av felkropps-sjuka hos barn och ungdomar!!!

Vi levde i en tryggare tid, trots att åtminstone jag föddes mitt under brinnande krig och med ett ockuperat Danmark som gjorde att vi fick ha mörkläggningsgardiner för fönstren i Malmö. Men vi hade efter kriget en stark framtidstro. Nu skulle ju allt bara bli bättre och bättre.
Det var mycket svårt att komma in i realskolan och på gymnasiet i Malmö, men det fanns alltid jobb att få.
Var vi dumma eller oupplysta? Begrep vi inte att vi kanske hade en bokstavskombination eller var födda "i fel kropp"?

Nej, jag tror att vi var sundare, även om vi också kunde må dåligt ibland.

Min gamla dockservice som jag hittade i en garderob igår.

Trevlig helg!

Jag önskar er en trevlig fortsättning på helgen!

Tockarna kom tillbaka...

i mina drömmar. Nu var det faktiskt till och med tidigt i morse.

Stortocken stod som vanligt och gol och orerade om alla som var fel i hönsgården.Högsta hönan var fel, så fel, så fel och de andra tockarna - med eller utan huva- instämde högljutt.
- Ja, hon är fel! Hon begriper ingenting, ingenting...
Och så var det de som var närmast henne... de var också fel! De största felen hade de som inte var tockar utan hönor!
- Skandalöst dåligt, skandalöst dåliga! gol tockarna och en och annan höna i kör.
- Det är bara för att de är hönor och inte tockar! sade en höna utan huva.
Och så utbröt en diskussion om tockigt och hönsigt och om vem som visste mest om tockigt och hönsigt..

- Ni borde vara glada över alla vanliga tockar och hönor i hönsgården som vill bestämma! sade tocken som alltid säger detta.
- Du är politruck och ni  politrucker, ni begriper ingenting, ni är inte ens tockelika, sade han som alltid svarar på samma sätt hela tiden dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år! 
Att ni orkar försökte jag säga i drömmen, men jag fick inte fram ett ljud.

Nu såg jag att i ett hörn stod en höna utan huva och diskuterade med några tockar.
-Jag ska inte kackla mer! Det lovar jag!
- Bra, sade någon, för du tramsar bara!
- Jo, det ska du,sade en annan, för någon måste kackla mot stortocken!
- Så glad jag blir! sade hönan utan huva. Så glad! Var skulle jag annars synas och få kackla om inte här bland alla de gamla tockarna och gamla hönorna? Här är jag ju käck och munter och ung- i min ålder!
Och så for hönan utan huva dansande iväg, glad över att även idag ha fått synas och höras.
Medan  några gamla hönor och några gamla tockar bara skakade på sina huvuden!
-Jo, det finns de som tycker att hönan utan huva ska tiga, sade så stortocken, men jag tycker att hon är käck och munter, precis som jag!
-Käck och munter, käck och munter kacklade alla! Vi måste ha medelålders ungdomar som är käcka och muntra!
Då gick ännu några gamla tockar iväg. 
- Vi måste tillbaka till allvaret! sade en av dem. Och så steg han upp på podiet, där Stortocken alltid står och föste undan honom
så att han trillade ner... Nu började det bli riktigt spännande...

Då väcktes jag...Så illa!

Vaken undrade jag hur den hönsgården hade sett ut utan dem som kacklar/gal emot? En enda gröt av kverulans och förtal?

Inget silverbröllop

Ja, vissa saker kommer jag aldrig att få uppleva. Jag kommer aldrig att fira silverbröllop och aldrig att få en guldklocka för lång och trogen tjänst!

Men ok, jag fick en ganska fin avtackning när jag slutade jobba med ett halssmycke - ronnebyhjärtat -i guld,blommor och fin lunch på Ronneby Brunn med övriga som slutade samtidigt. Det där var plikt!
Mest gladde mig presenterna från mina elever! De behövde inte ge mig något!

Dock har jag andra stabila saker i mitt liv. Vänner, som jag har haft länge, länge, några i över 60 år och så mitt hus från 1982 som jag själv var byggherre till. Även om det under den här tiden fungerade som enbart fritidshus i nio år, så har jag haft det i snart 34 år!

Höst i min trädgård

Vår tid verkar präglas av total respektlöshet

Alla borde klaga över tonen i det offentliga rummet. Det är numera som om all hänsyn och all respekt är som bortblåst. Dessutom verkar det som om det är helt legitimt att spotta på människor som har någon sorts offentlig position eller på kändisar av annat slag som artister eller författare.
Är det avundsjuka som dikterar handlandet?
Om man har utsatts för trakasserier under en längre tid, vet man att man börjar läcka energi. Man blir tröttare och tröttare, och det är som om det som sägs sugs in i en om man vill det eller inte.
Lever man i en relation, där sådant förekommer, måste man ifrån denna! Det är inte bara fysisk misshandel som inte ska accepteras, den psykiska misshandeln är som slag på själen.

Historien kryllar av dem som är närmast, men inte nådde fram

Det är både skönt och jobbigt att vara gammal, för det är man i min ålder. Sådana som jag omnämns som "gammal kvinna" i media när något händer oss och förväntas vara senila, eller näst intill.

Vad jag klart har sett under det senaste året är hur historien går igen. Vilka har varit mest kritiska till kungen? Är det inte de närmaste adelsmännen? Och så kan man dra det neråt i alla möjliga sammanhang.
Präster, som inte själva har lyckats bli biskopar- fastän de velat bli det- är ständigt kritiska mot biskoparna och ärkebiskopen.
Lärare som inte själva lyckats bli rektorer arbetar mot rektorn etcetera.
Så är det! Och det är både jobbigt och pinsamt! 
Mig påminner det om en hög möss som springer runt och försöker ryta sig till respekt och försöker skaffa sig en plattform och ett namn genom detta.
Inte är det väl heller särskilt kristligt!

Sofia Lilly Jönsson försvarar näthatet

Nej, det är verkligen inte pinsamt att ärkebiskopen kritiserar näthatet. Det pinsamma är när Sofia Lilly Jönsson går ut i en oförskämd artikel och påstår att allt inte handlar om ärkebiskopen. Och så drar hon naturligtvis i sedvanlig mobbarstil med sig andra... Det är ju så det går till när någon ska trakasseras. Det finns alltid personer som har behov att spy ut sin galla över dem som de upplever som hotfullt överlägsna på något sätt.
Tydligen tycker Sofia Jönsson att näthat är okey! 

Det finns kvinnor i den kyrkliga sfären som tror sig vara mera rätt kristna än andra och som i debatten har gått in i en sorts självpåtagen expertroll. Jag har aldrig förstått vari Sofia Jönssons kompetens på det här området består.

Naturligtvis är det helt rätt av Antje Jackelén att reagera på påhoppen på nätet! Detta borde varje vettig människa instämma i!

Präster bör vara Ljusets bärare!

Borde det inte vara självklart att präster borde vara Ljusets bärare? Inte några som hela tiden drar fram det mörka i tillvaron. 
I stället för att förtala borde de tala om försoning och gemenskap.
Jag orkar inte längre läsa alla de långa förtalsharangerna som förekommer på vissa bloggar.
Detta är inte kristendom för mig. Kristendom är ljus, välvilja och medmänsklighet, inte detta ständiga harvande och nedvärderande av andra kristna och dessa fånerier om kyrkopolitiker som i dessa spyor snarast framställs som ateister.

Jag har nu bestämt mig för att bli mera aktiv i min egen församling. Den sprider åtminstone värme!

Är S ett parti där männen går till horor?

Är det inte på tiden nu att lägga "järnrörshistorien"  på hyllan?
Det börjar onekligen bli patetiskt att höra en socialdemokratisk företrädare som Veronica Palm påstå att SD är ett parti där de springer runt med järnrör.
Om man ska döma alla efter vad någon eller några har gjort borde man kanske påstå att S är ett parti där männen går till horor.
För visst var det väl en minister som avgick av den orsaken?
Plus en annan riktigt stor skandal åt det hållet!

Jag misstänker att hororna är mera befogade att dra fram än järnrören...

Poliskris, vårdkris, lärarkris...

Vad händer i landet? Vi har poliskris, vårdkris och lärarkris.
Vill ingen jobba? Eller har det blivit en trend att bråka så att man får högre löner? Är det inkompetenta personer som sitter och dikterar omorganisationer som inte håller och scheman som får folk att gå på knäna och inte orka med jobbet?
Eller är det egentligen personliga förhållanden med uppbrott, skilsmässor och ensamhet som gör att folk inte orkar med sin tillvaro? 
Vad är orsaken till dessa kriser?
För det är väl inte helt enkelt så att en curlad generation inte klarar av arbetslivets villkor i sin bortskämdhet?

Partiernas bagage och vart går väljare som byter parti

Det kanske inte är så trovärdigt att referera till partiers ursprung om man hör till Vänsterpartiet. Eller hur? Hur många vill idag här i Sverige ställa sig bakom de gamla Kommunisterna?

Inte heller ska vi väl glömma vad Socialdemokraterna har i sitt bagage... 

När det gäller Ebba Busch Thors uttalande om SD har hon naturligtvis rätt i att inget i SD:s partiprogram är rasistiskt, likaväl som det är rätt när hon säger att det finns rasister i partiet- liksom i andra partiet (!), vilket jag, som har varit medlem i tre partier, också skulle påstå.

Men det intressanta är väl vart förtroendevalda i SD och KD tar vägen när de byter parti. I Ronneby har flera från KD gått över till SD, och någon tvärtom.
Är Ronneby helt unikt i detta? Eller är det så att folk ser likheter mellan de båda partierna?

Jag tycker nog att värdekonservatismen i KD och SD är mera gemensam än liberalismen inom L och KD:s partiprogram Har jag fel?