Nu läggs flyktingboenden runt om i landet ner, för nu är de inte lönsamma längre, och flyktingströmmen har ju kraftigt minskat.
Man måste väl nu fråga sig om det går att ha privata boenden med starka vinstintressen till den sortens verksamheter.
Det handlar om människor! Hur hade ni som har barn känt det om ni efter en lång och besvärlig flykt äntligen trott er ha landat, och sedan plötsligt nåtts av beskedet att era barn fick ni inte ta hit? Och hur mår barnen?
Hur mår de barn som nu har börjat anpassa sig i skolan och med kamrater när de ska ryckas bort från det flyktingboende, där de kanske har börjat känna sig trygga och fått kontakter? Och hur mår föräldrarna?
Det är något helsjukt i svenskt flyktingmottagande! Det är inhumant och utan linjer och struktur, styrt av kalla vinstintressen!
Kanske är det på tiden att vi verkligen öppnar våra hjärtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar