Stämplad! Om att bli sin sjukdom eller sitt handikapp

Säkert gör kronprinsessan mycket gott för handikappade barn genom sitt engagemang och sin fond. Desto mera förvånad måste man väl bli över ett inslag på hennes födelsedagsfirande i Borgholm.
En liten flicka, uppskattningsvis någonstans i åldern sex - sju år framträder.
- Du har ADHD, säger Max Levengood.
Den lilla flickan tutas tydligen i en klar och säker identitet, nämligen att hon har ADHD och ska då behandlas på ett speciellt sätt, som Max L. också undervisar oss om, nämligen att hon inte gillar överraskningar, och därför är hon föreberedd på vad som ska hända när någon kommer in på scenen, men ska låtsas vara förvånad.

Men vad är detta? ADHD är för det första ingen sjukdom, dessutom är detta något som har tillkommit i begreppsvärlden på senare år. Så sent som på 1970- början av 1980-talet hörde man aldrig talas om någon ADHD, utan då var det MBD en mindre störning i hjärnan, som sades göra ungar rastlösa och gav dem koncentrationssvårigheter.

Jag tycker att dessa stämplingar är hemska! I synnerhet som de ofta fokuserar på det negativt avvikande och inte på det positiva som kan finnas hos människor med det de nu kallar ADHD och Asberger. Hur mycket forskning hade gått förlorad om man hade försökt "bota" Asbergare med deras intensiva intressen och engagemang?

När jag var ung fanns det alltså inga ADHD:are. Men nog kan jag tycka att en del som jag känner nog borde höra till den gruppen. Det har de nog varit saligt omedvetna om i hela sitt liv, och levt trygga i sin stora kreativitet utan att vara negativt stämplade inför omvärlden. Tvärtom!

Låt oss inte bli våra handikapp eller våra sjukdomar, utan låt oss i stället lära av idrottsvärldens coachningar; satsa på det du kan och på det friska! Det är så vi människor växer!