tack för att du är så fin och upphöjd!
Jag undrar om Jesus under sin jordevandring var "fin"?
Fina människor bli inte korsfästa. Fina människor applåderas och kliar varandra på ryggen, i sin exklusivitet och förvissning om att vara högre stående varelser, som säger det rätta vid rätt tillfälle.
De trampar aldrig i klaveret.
Är det något som ger mig knotter över hela kroppen av olust, så är det när folk tackar varandra inom kyrkan för att de är så fina!
Fina ord åker ofta liksom kana utanpå livet, de är inte gripbara, de greppar ingen, de bara polerar! En polerad kyrka! Är det detta vi vill ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar