Fenomenet när alla börjar ropa samma sak skrämmer mig. Det är som om folk blir förblindade och bara följer med som en skock varelser som inte kan tänka själva. Lika väl som man hyllar någon i kör, kan man spotta och förfölja någon eller begråta någon som man inte alls känner. Det är samma mynt med olika sidor.
De senaste dagarna har vi sett två exempel på sådant här. Dagny är fantastisk, sägs det. Hon är 106 år och måste hålla skenet av att vara fantastisk uppe. När jag såg henne i Finland tänkte jag på hur trött hon måste vara av en sådan resa. Fast det framgår inte om och när hon vilade eller besökte toan.
Jag fick personligen inte ut något av det hon sade mer än att man inte ska gamla till sig. Men hennes blogg är kanske intressant. Och visst är det fascinerande att ålder plötsligt är en tillgång.
Andra händelsen är fokuseringen på den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg, som får mig att må riktigt dåligt. För vad kan driva henne? Jag ser en fruktansvärd ångest. Att drivas av en sådan i stället för av ett engagemang är en stor skillnad. Och är det värt en hyllning att man skolkar varje fredag från skolan? För att inte tala om konstigheterna och pinsamheterna när hon i Skavlan säger att hon har tvingat sin mor att byta karriär och att hon synar föräldrarnas kvitton. Sådana märkligheter borde man tiga med och inte lyfta fram som något positivt. Det är nog synd om tjejen!
Hur skulle samhället gå runt om alla slutade konsumera? Och om alla slutade köra bil och åka flyg? Eller äta kött?
När ska det bli slut på fånigheterna? Vi måste väl ha tillväxt och inte stagnation?
2 kommentarer:
Instämmer. Man undrar också vad det är för fjantar till föräldrar som låter sig uppfostras av ett barn.
Ja, det kan man fråga sig, men det ligger nog mera bakom.
Skicka en kommentar