Vår far fick en hjärnblödning den 23 december 1993, så en stor del av den julen tillbringade vi på sjukhuset. Trots en massa slarv där som att man satte honom i en rullstol utan armstöd så att han föll i golvet, och annat, blev han bättre, och det var tal om att han skulle på rehabilitering. Då plötsligt rasade det, och han dog snabbt.
Jag visste ingenting, men min bror var på sjukhuset. Själv satt jag just då på 50- års uppvaktning. Vår mor hade ringt till skolans expedition (jag var rektor) men sekreteraren tyckte att vår mor lät så pigg, så hon ringde inte vidare till min mobiltelefon, som jag hade med mig. På den tiden var det ovanligt med mobiler och man var inte van vid att söka varandra på sådana,
När jag kom tillbaka till skolan fick jag veta att min mor hade ringt. Jag var just då på väg till ett styrelsemöte och gående dit ringde jag min mor. Min bror svarade och talade om att vår far hade gått bort.
Det fanns ingen möjlighet att ställa in ett möte som vi var på väg in till, men vice ordförande meddelade vad som hade hänt.
Efter mötet var det inplanerat ett möte mellan honom, en annan ledamot i arbetsutskottet och mig, då vi skulle arbeta med förändring av skolans stadgar, Jag ville gå hem, men de insisterade på att mötet skulle genomföras. Ledamoten var min kyrkoherde.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för att jag satt och diskuterade stadgar på min fars dödsdag.
På kvällen var det fest för att hylla skolans grundare, men den avstod jag ifrån.
Många gånger har jag tänkt att det egentligen var ganska symptomatiskt för den skolan att man inte tog hänsyn. Den var och förblir i mina ögon ett riktigt råttbo, fylld av mobbning. Som jag sade till en journalist i samband med den konflikt som gjorde att jag fick fallskärm, skolan var ett djävulens näste. Och med tanke på den fortsatta historien, inte minst med behandlingen av rektorerna som följde efter mig, så lär den nog vara detta ännu. Det var skönt att komma bort från den! När det sitter så otäcka saker i väggarna är det svårt, för att inte säga omöjligt, att tvätta bort detta.
Idag är många som jag arbetade med döda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar