Det finns dagar då jag bara vill säga "Snälla, låt mig få vara så gammal som jag är!" Sådana dagar är det när trycket att vara som om man var tjugo år yngre känns hårt.
Är verkligen dagens 70-åringar som tidigare generationers 50-åringar? Jag betvivlar det!
Själv känner jag ingen i åldern 70-plus som inte klagar på trötthet, långsamhet och sviktande minnesfunktioner. Det senare lär vara normalt i viss utsträckning. Och i flera fall påtalar de svårigheterna med den snabba digitaliseringen.
Genom att en del högljudda mediapersoner klagar över att de inte får fortsätta att jobba trots sin pensionering, så blir det lätt att tro att alla vill fortsätta. Så är det så klart inte alls! Många med tunga jobb, vare sig de är fysiskt tunga eller psykiskt påfrestande ser med glädje fram mot pensioneringen.
Jag är trött på bilden av leende gamla par som reser runt, har styrketräning och sägs ha sex som tjugoåringar. I det senare fallet kanske med hjälp av Viagra och salvor mot sköra slemhinnor och inkontinensbesvär. Sexologerna ger råd till de ovilliga!
Kan vi inte få vara så gamla som vi är? Vad är det för hysteri som vi ska leva upp till?
Detta om något är väl förtryck av oss äldre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar