Låst läge

Livet känns låst. Jag har svårt att gå, även om det är bättre. Katten saknas mig. Huset är tyst. Jag borde röja och städa, i vart fall röja i rum som inte används, men som skulle kunna användas.
Jag upplever att jag har tappat tidsperspektivet. Ser "Karl för sin kilt" som jag tycker att jag nyligen har sett. Den går i repris sedan 2005!
Här ligger en doppresent och en konfirmationspresent till min brors barnbarn som nu är tre och arton år gamla! Jag har alltså inte träffat dem på hela den här tiden. Det är långt till Skåne ibland, fast jag har träffat min son och hans fru.
Hela tiden får jag nu kämpa med blodsockret. Det går inte att äta som förr, för då stiger det. Tänker på dem som har diabetes typ 1 hela livet. Plötsligt blir man medveten om andra människors svårigheter och lidande.

Skrivandet håller mig igång. Jag måste skriva i Groblad, vår tidskrift i skrivarklubben. Insändare och debattartiklar aktar jag mig för efter Pride-drevet. Den senaste jag hade - och den kom in på några timmar och blev stort uppslagen- handlade om åsiktsförtrycket. Det är några månader sedan. Men ofta är det så numera att jag avstår från att debattera.
Så tystas man!

Visst är väl omslaget fint! Vi har en duktig redaktör.