Han var 96 år, motsvarande en människas ålder, när han dog.
Jag har börjat inse hur lång tid vi har bott ihop han och jag. Och det är verkligen så att vi har följt varandra, för jag har haft honom med mig när jag har rest längre sträckor och varit borta i flera dagar, och de sista åren har jag alltid kört hem på natten när jag har varit i närheten. Han kunde visa humör när han hade varit ensam, for runt och jamade ilsket en lång stund när jag hade återvänt om jag så bara hade varit borta några timmar.
Men vad motsvarar då de 17,5 åren i mitt liv? Ja, det är ungefär så lång tid som det var från det att dottern föddes tills hon flyttade hemifrån för att gå på internatskola. Det är 2,5 år längre tid än jag var gift.
17,5 år är faktiskt en väldigt, väldigt lång tid i ens liv!
Tack för de åren, lille Bellman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar