Det händer allt oftare att jag ser orden som en spärr mot verkligheten. Kanske pratar men sig ur verkligheten i stället för att närma sig den.
På samma sätt tror jag inte att man kan fånga in Gud/Kristus med en massa ord. Här handlar det inte om vem som har rätt eller fel, det bedömer Gud, utan Gud finns trots allt käbbel och är naturligtvis inte på något sätt beroende av detta. Kunskapen om Kristus borde vara beroende av kyrkan, men frågan är om inte kyrkan många gånger skymmer Gud i stället för att lyfta fram honom.Som jag en gång hörde en präst säga "Kyrkan är inte ett mausoleum över en död Gud!"
Jag tror definitivt inte heller att man kan nedkalla Jesus genom att skrika, fäkta och fladdra med armarna och ha en massa andra åthävor för sig.
Gud är för mig något helt annat.Något som ligger konstant över tillvaron och som vi är invävda i, om vi ser det eller ej. Således tror jag inte heller att tillvaron är planlös- egentligen.
Min egen tro är enkel. Den handlar inte om att tolka bibeltexter, även om jag läser Bibeln ibland. Den handlar inte heller om vigning av kvinnor till präster (denna gamla fråga som borde vara överspelad för länge sedan) eller om samkönade par.
Om någon skulle fråga mig varför jag tror på Gud, skulle jag enkelt säga att jag har märkt att han finns!
2 kommentarer:
Jag håller inte med dig i allt. Men att du tror för att du märkt att Gud finns är ett starkt och gott vittnesbörd för världen!
Jag vet att du inte håller med mig i allt, kyrksyster!
På Guds existens har jag nog, faktiskt, aldrig tvivlat.
Skicka en kommentar