Det talas mycket om föryngring i politiken och föreningslivet. Man vill ha in yngre personer på uppdragen.
Under årens lopp har jag sett många yngre som har kommit in i olika föreningar med stor entusiasm, men bara för att finna att de gamla sitter fast som betongklumpar och inte rör sig ur fläcken för att de yngre ska få inflytande. Och så försvinner dessa ut igen!
Ett liknande fall verkar nu vara på gång i Ronneby, där en partigrupp hade nominerat en kvinna i 40-årsåldern för några av de tyngsta uppdragen.
Men där en man, bortåt 70 år gammal, rev upp det beslutet på i stort sett egen hand genom att kalla till ett nytt möte, när ordföranden var på resa, på vilket han med hjälp av en tyst styrelseledamot och egna förslag- till den tredje personens protester- fick igenom nomineringar på sig själv.
Sedan var han själv tjänstgörande i kommunfullmäktiges valberedning och kuppade således igenom sina platser.
Naturligtvis är detta total skandal! Att hänvisa till kryss från släkt och vänner, som det ju ofta handlar om på platser där folk är barnfödda, kan ju faktiskt inte ersätta partikamraternas förtroende när det gäller nomineringarna till nämnder och styrelser. Det finns ingen automatik i att man får gräddfil till sådana på grund av kryss, vad jag vet. Fullmäktigeplatsen var i detta fallet utan diskussion.
Resultatet blir naturligtvis att yngre, som dessutom kunde vara ett bra ansikte utåt, drar sig tillbaka och ser det som meningslöst att vara med.
Vi får hoppas att detta inte gäller i det här fallet!
Vilka drar gamla gubbars trynen till sig i politiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar