tisdag 6 januari 2015

Och så dök tockarna upp...

Det var faktiskt länge sedan jag drömde om tockarna nu. Men för några timmar sedan vaknade jag efter en eftermiddagsslummer med en tockedröm, men då hade drömmen, som vanligt, blivit ofullständig. Jag får ju liksom aldrig uppleva slutet på historien!

Den stora tocken, han högsta hönset, var helt galen i drömmen. Han stod högt uppe på en sorts podium och så hade han en dator, jo, en dator, i ena vingen.
- Har ni sett det här? gol han på tockevis, har ni sett det här? Och så visade han på något på skärmen. Jag kunde inte se vad det var i drömmen, men jag förstod att det var några som sjöng och spelade, några som pratade, och så verkade det vara några som bad. Ja, det kanske de gjorde allihopa.

I den grupp som, precis som vanligt, hade samlats framför honom skakade några på huvudet medan andra nickade.
- Det är skandal! fortsatte han med hög tockeröst. Total skandal!
Såg ni?Ingen gammatestamentlig text, ingen syndabekännelse, ingen nattvard! Tror de att de är utan synd?

- O, ve, o ve ropade han och slet sitt hår, och alla började skrika o, ve, o, ve!
- Vi är alla förtappade! Förtappade! Vi kommer alla att hamna i helvetet! Ingen kommer till himlen, och jag som vill komma till himlen! stönade den ene efter den andre.
- I helvetet, förtappade, stämde kören in! Och så ökade liksom volymen, så det blev till ett långt jämmerligt ve-skrik.
Jag minns att jag tyckte synd om dem som inte skulle komma till himlen.

- Inte nog med det, fortsatte stortocken! Det var en höna, såg ni det, en HÖNA som skulle tala om Jesus! Och hon nämnde inte att han dog för våra synder...
- O, ve, o, ve, fortsatte de som stod framför.
- Men vi har väl inte kvar våra synder nu? frågade en tocke med svart huva... Jesus har ju dött för dem... Eller...?

- Tockekyrkan förfaller, skrek nu stortocken, och nu var han röd i huvudet. Den har blivit till en hönsgård! Gud kommer att straffa oss, jag känner att han straffar oss... O, ve, o, ve....

Då slängde sig alla tockarna, med eller utan svart huva, tillsammans med några hönor ner på gräset och grät storligen.... Någon höll ju just på att leda dem allesammans rakt ner i helvetet!

Men vad var nu det som dök upp i drömmen? Långt borta såg jag en man i lång, vit klädnad och med långt, mörkt hår närma sig sakta. Var det inte...?
När han kom i höjd med tockegruppen tittade han, tog sig för huvudet, skakade på huvudet och skyndade förbi. Sedan liksom bara försvann han.

Var tockarna verkligen på väg till helvetet? Det vet jag inte, för då vaknade jag, men jag förmodar att antingen har de kommit dit nu, eller också ligger de fortfarande och tjuter och klagar på gräsmattan med sina huvuden nerböjda mot gräset!

Stackarna! Kan inte deras liv vara enklare än så?









2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var ju faktiskt rätt så snällt...

Tocke

nya tant lila sa...

Nu kommer jag att bli ännu snällare, för jag kommer förhoppningsvis att hålla mig borta från bloggvärlden!
Den tar för mycket tid och energi, jag behöver späs på i stället för att hela tiden ge ut!