I början av det här året gick jag med i en singelklubb Tanken var att hitta nya vänner i Blekinge, men det visade sig snart att de flesta där, 70 plus, sökte en ny (eller flera) relation (er).
Mycket snart fick jag, trots vad jag hade skrivit om önskemål, vänförfrågningar på min egen fb. En av männen tyckte jag var både snygg och intressant, och då han gjorde förfrågan samtidigt som en annan man, tog jag in båda.
Den snygge lade genast in en vacker bild på min tidslinje, en romantisk bild som jag uppskattade, och så började vi umgås på Messenger. Den andre trodde tydligen att jag hade sagt ja till en kärleksrelation för han skickade vinkande nallar med hjärtan som flög,och klockan fyra på morgonen väcktes jag av ett pling, då han önskade mig "God morgon". Då tog jag bort honom från vänlistan.
Men den andre då? Jag var ju vän med honom på fb och hade insyn också i hans vänlista, och snart upptäckte jag att jag inte var ensam om att ha fått det där romantiska kortet och de vackra orden.
Då ströks han också från vänlistan.
Men tyder det inte på ett djupt kvinnoförakt att spela med kvinnors känslor på det sättet att man känner sig sedd och unik? Man är väl ingen haremsdam? Om någon säger ett rart "God natt" och "Jag tänker på dig" vill man knappast att flera andra ska ha fått samma meddelande. Eller hur?
Den sortens män är inget för mig, och det är inte heller singelgrupper där gamla, fula tanter försöker vara förföriska och bjuda ut sig, medan de får höra hur attraktiva och vackra de är av samvetslösa, gamla gubbar. Pinsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar