Musiken skär igenom

Ibland känns det som om jag ännu inte har fått ner farten från tiden då jag förvärvsarbetade eller guidade. Det känns som full speed hela tiden. Och ändå är det ju så att allt som man gör som äldre tar mycket längre tid, åtminstone är det så för mig.

Nu går vi snart in i en valrörelse. Är det inte sent? Och ordförandeuppdraget i Skrivarklubben tar mycket tid och kraft.

Var finns jag själv med mina känslor i detta kör? Jag vet inte. Ibland vaknar jag förvånad efter en dröm som känns avslöjande. Eller också är det som om musik plötsligt skär sönder mitt skal och når rakt in i hjärtat på mig. Där finns plötsligt en känslighet som jag inte annars låter komma fram.

Hur vore livet om jag fick leva i min sensibilitet?