Under 28 år av mitt liv var jag medlem i S. Flera år var jag aktiv och förtroendevald. För mig var detta ett parti som såg även den lilla människan.
Så småningom tyckte jag dock att kollektivet blev betungande och gick över till dåvarande Folkpartiet, men det visade sig så småningom att det partiet och jag var alltför långt ifrån varandra, både i skolpolitiken och i deras generösa syn på aborter.
Så jag gick till KD, där jag är nu.
Samtidigt ser jag med förskräckelse hur den socialdemokratiska regeringen handskas med värnlösa människor. För en stund sedan lyssnade jag på radion på hur försäkringskassan struntade i patienternas läkarutlåtande och skickade människor, som var alldeles för sjuka för att jobba till Arbetsförmedlingen. Skrämmande!
Vi ska sedan inte prata om den skandalösa reduceringen av assistansersättningen. Vad syftar detta till? Har man fått så många katter bland hermelinerna - eller ska vi kalla dem för ormar i boet? - i sossesammanhang så man inte alls har någon ideologisk insikt? Inte kan väl detta stämma med en socialdemokratisk politik? Eller har den helt förändrats sedan jag lämnade partiet i början av 2000-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar