Det blev en intressant timme, även om publiken inte var så stor. Vi var ju själva där också och lyssnade.
Jag skildrade en scen med vargskräck, där jag satt i bilen och trodde att det fanns en varg på altanen på andra sidan huset.
Sant? Skulle ha kunnat vara det!
Och så läste jag en dikt om segheten när man känner sig nere.
Det lustiga var att av oss fem så var det en till som berättade en varghistoria, men den var mycket värre än min...
Efteråt fikade vi tillsammans, som vi brukar göra när vi har framträtt. Det var trevligt!
Och vår trubadur Stefan Viljehammar underhöll oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar