Detta förmynderi visar sig också i resonemangen kring de så kallade barnäktenskapen. I vårt land tenderar ju många att fungera som barn i sina familjer långt upp i åldrarna, och det är givetvis svårt för många här att föreställa sig att en flicka på 17 år kan föredra att bo med sin man och sitt barn. Hur kan man bara sätta en åldersgräns så där, över och under 18 år? Nog förefaller det absurt i mina ögon att man skulle skilja en mor och hustru från mannen av den enkla anledningen att hon var under myndighetsåldern. Hon har kanske hela sin trygghet bunden i detta äktenskap, och det är kanske inte ofrivilligt.
Man måste givetvis titta på de olika fallen och göra bedömningarna utifrån detta, inte bara stirra sig blind på åldern.
Låt kvinnorna själva ta ställning! Sluta med förmynderiet! Vad är det med mentaliteten i detta land?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar