Alltfler höjer sina röster mot en kulturpolitik som blir alltmer toppstyrd från regeringshåll. Genom att sätta upp kriterier för vilka som ska få bidrag skapar man en förvrängd kultur, där även de med andra intentioner i sitt skapande- eller utan speciella intentioner måste anpassa sig helt enkelt för att få pengar.
Detta är en farlig väg! Det är så det är i diktaturer, och även om vi knappast har en diktatur i Sverige, så innebär en statlig styrning en uppenbar strypning av yttrandefriheten och ett fritt skapande. Jag läste något tänkvärt idag i SvD nämligen ett ifrågasättande om August Strindberg hade fått bidrag idag! Nåväl han var väl kontroversiell i sin tid också!
Vi ser samma tendens till försnävning i vår regionala kulturpolitik.
Den skrivarklubb, som jag är ordförande i, har fått sitt lilla bidrag på drygt 10000 kronor halverat de sista två åren. I år fick vi bara 5000 kronor. Det absurda i deras uttalade krav är att vi ska satsa på barn och ungdomar. Visst vi gjorde en storsatsning för att få in ungdomar med hjälp av projektpengar, men de ungdomar vi lyckades nå blir inte våra medlemmar. Däremot fick vi in flera yngre medelålders i satsningen, och dem uppskattar vi.
Kravet att satsa på barn är absurt - vi har inte den sortens verksamhet- och dessutom får man nog påstå att det är diskriminerande. Ska inte äldre ha rätt att få bidrag till sin verksamhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar