Den lilla kaninen har följt mig sedan jag var barn.
torsdag 29 mars 2018
Glad Påsk!
Glad Påsk - när tiden är inne att säga detta!
Den lilla kaninen har följt mig sedan jag var barn.
Den lilla kaninen har följt mig sedan jag var barn.
Låt kvinnorna själva besluta!
Detta förmynderi visar sig också i resonemangen kring de så kallade barnäktenskapen. I vårt land tenderar ju många att fungera som barn i sina familjer långt upp i åldrarna, och det är givetvis svårt för många här att föreställa sig att en flicka på 17 år kan föredra att bo med sin man och sitt barn. Hur kan man bara sätta en åldersgräns så där, över och under 18 år? Nog förefaller det absurt i mina ögon att man skulle skilja en mor och hustru från mannen av den enkla anledningen att hon var under myndighetsåldern. Hon har kanske hela sin trygghet bunden i detta äktenskap, och det är kanske inte ofrivilligt.
Man måste givetvis titta på de olika fallen och göra bedömningarna utifrån detta, inte bara stirra sig blind på åldern.
Låt kvinnorna själva ta ställning! Sluta med förmynderiet! Vad är det med mentaliteten i detta land?
Man måste givetvis titta på de olika fallen och göra bedömningarna utifrån detta, inte bara stirra sig blind på åldern.
Låt kvinnorna själva ta ställning! Sluta med förmynderiet! Vad är det med mentaliteten i detta land?
Men varför demonstrerade de?
Det har varit demonstrationer utanför Socialförvaltningen i Karlskrona. Anledningen var omhändertagandet av tre små barn. Familj, släkt och vänner hade ställt upp för att intyga det orättfärdiga i detta.
Media rapporterade. Men vad lade de fokus på? Jo, på hur hemskt detta var för de anställda på Socialförvaltningen!
De borde kanske ha lagt fokus på skälen till demonstrationerna i stället! För tänk om Socialförvaltningen har begått ett övergrepp!
Nu hade den här familjen bott i Sverige i femton år, men jag tror att det svenska förmynderiet över familjer ofta kan bli en chock för de som har invandrat. Det är ju ibland chockerande även för oss som är födda i landet.
Media rapporterade. Men vad lade de fokus på? Jo, på hur hemskt detta var för de anställda på Socialförvaltningen!
De borde kanske ha lagt fokus på skälen till demonstrationerna i stället! För tänk om Socialförvaltningen har begått ett övergrepp!
Nu hade den här familjen bott i Sverige i femton år, men jag tror att det svenska förmynderiet över familjer ofta kan bli en chock för de som har invandrat. Det är ju ibland chockerande även för oss som är födda i landet.
onsdag 28 mars 2018
Malena Ivarsson kränker äldre kvinnor!
Jag kan inte låta bli att tänka på Fråga Doktorns program om äldre människors sexliv och hur Malena Ivarsson nonchalerade vad gamla kvinnor skrev om hur de for illa av smärta vid samlag Hur kan man då som sexolog sitta och säga att utan sex är det som ett bror-syster förhållande och tipsa om diverse salvor och andra hjälpmedel för att få upp lusten. Hon tog alltså inte kvinnornas besvär på allvar!
Kan hon inte respektera vad kvinnorna skrev? Oförskämt.
Som jag skrev tidigare så verkar det onekligen som om gamla kvinnors påtvingade sex av Viagrastinna gubbar är den nya tidens kvinnoförtryck!
Detta är förfärligt! Och till detta bidrar denna sexologs attityd. Intressant är hur pass trovärdig hon är i sitt eget liv och sina relationer! Man kanske borde kunna visa på hållbarhet i sina egna relationer innan man intar expertens roll, tycker jag!
Kan hon inte respektera vad kvinnorna skrev? Oförskämt.
Som jag skrev tidigare så verkar det onekligen som om gamla kvinnors påtvingade sex av Viagrastinna gubbar är den nya tidens kvinnoförtryck!
Detta är förfärligt! Och till detta bidrar denna sexologs attityd. Intressant är hur pass trovärdig hon är i sitt eget liv och sina relationer! Man kanske borde kunna visa på hållbarhet i sina egna relationer innan man intar expertens roll, tycker jag!
tisdag 27 mars 2018
Fånigt sexprat i Fråga doktorn
Fastän jag inte gillar tillgjord flåshurtighet brukar jag se programmet "Fråga doktorn" på TV på måndagarna. Idag handlade det om gamlingars sex, ett ämne som nog är ganska så uttjatat för oss som läser samma magasin som jag gör. Och Malena Ivarsson framträder i sin roll som sexolog som den stora experten.
Jag kom att tänka på min salig moster (dog vid nästan 95 års ålder) som visste allt om män efter sitt långa äktenskap med EN man. En gång kunde jag inte låta bli att säga till henne, att av oss två var det nog faktiskt jag som var experten!
En sådan känsla får jag inför sexologen, nämligen att de flesta av dem som ser och lyssnar på henne vet mer än hon! Praktik ger erfarenhet, som bekant.
Det sägs att många gamla kvinnor tar ut skilsmässa. Kanske är detta inte alls konstigt om Viagrastinna gubbar vill flänga runt i deras sköra slemhinnor.
Jodå, det fanns en förtjust äldre kvinna som sjöng sexets lov ikväll, men i övrigt var det väl mest kvinnor som inte ville ha samlag på grund av olust, sköra slemhinnor eller för att de bara var totalt ointresserade.
Då tycker jag att detta ska respekteras!
Folk ska inte börja tala om salvor som underlättar och alla möjliga konstiga leksaker och olika sätt att få stimulans.
Den dagen en sexolog säger att allting har sin tid, man har rätt att vara gammal och rätt att slippa sex om man inte vill ha det, den dagen ska jag respektera denna sexolog.
För det är väl inte så att påtvingad sex på gamla tanter med Viagrastinna gubbar har blivit en ny form av kvinnoförtryck!?
Och jag tycker inte alls, som Amelia Adamo rekommenderade i en artikel för ett par år sedan att om en gammal kvinna tyckte att det var otäckt att suga av sin gamle gubbe, så kunde hon ha ett glas vatten vid sidan om och skölja ur munnen då och då! Vilken respektlöshet mot kvinnan!
Om en kvinna inte vill suga av sin karl, så ska hon givetvis slippa detta! Och inte övertalas eller övertygas om att detta egentligen är något som hon borde göra- av kärlek! Vilket trams!
Sedan tycker jag nog att det finns mera upphetsande saker att tänka på än ett 80-årigt par som har sex!!! Ja, kanske yngre också...
Allting har faktiskt sin tid! Jag undrar om de äldre som verkar så nyvaket sexintresserade saknade varan när tid var, så att säga...
Jag kom att tänka på min salig moster (dog vid nästan 95 års ålder) som visste allt om män efter sitt långa äktenskap med EN man. En gång kunde jag inte låta bli att säga till henne, att av oss två var det nog faktiskt jag som var experten!
En sådan känsla får jag inför sexologen, nämligen att de flesta av dem som ser och lyssnar på henne vet mer än hon! Praktik ger erfarenhet, som bekant.
Det sägs att många gamla kvinnor tar ut skilsmässa. Kanske är detta inte alls konstigt om Viagrastinna gubbar vill flänga runt i deras sköra slemhinnor.
Jodå, det fanns en förtjust äldre kvinna som sjöng sexets lov ikväll, men i övrigt var det väl mest kvinnor som inte ville ha samlag på grund av olust, sköra slemhinnor eller för att de bara var totalt ointresserade.
Då tycker jag att detta ska respekteras!
Folk ska inte börja tala om salvor som underlättar och alla möjliga konstiga leksaker och olika sätt att få stimulans.
Den dagen en sexolog säger att allting har sin tid, man har rätt att vara gammal och rätt att slippa sex om man inte vill ha det, den dagen ska jag respektera denna sexolog.
För det är väl inte så att påtvingad sex på gamla tanter med Viagrastinna gubbar har blivit en ny form av kvinnoförtryck!?
Och jag tycker inte alls, som Amelia Adamo rekommenderade i en artikel för ett par år sedan att om en gammal kvinna tyckte att det var otäckt att suga av sin gamle gubbe, så kunde hon ha ett glas vatten vid sidan om och skölja ur munnen då och då! Vilken respektlöshet mot kvinnan!
Om en kvinna inte vill suga av sin karl, så ska hon givetvis slippa detta! Och inte övertalas eller övertygas om att detta egentligen är något som hon borde göra- av kärlek! Vilket trams!
Sedan tycker jag nog att det finns mera upphetsande saker att tänka på än ett 80-årigt par som har sex!!! Ja, kanske yngre också...
Allting har faktiskt sin tid! Jag undrar om de äldre som verkar så nyvaket sexintresserade saknade varan när tid var, så att säga...
måndag 26 mars 2018
Svar idag
Idag svarar de mig från Region Blekinge i BLT på min insändare om kulturpolitiken och bidragen från Region Blekinge.
söndag 25 mars 2018
Inte på riktigt
Det kan komma för mig att mycket i mitt liv har känts som någon sorts spel.
Stora fester, polerade umgängen, fasader, roller som man måste spela.
Kanske är det mest bland skrivarvännerna som jag känner en äkthet. Där i texterna, i prosan och dikterna avslöjar vi ju våra tankar och känslor.
Jag har tänkt sammanställa en del av de dikter jag har publicerat i Groblad och i Gåspennan, Tingsryds skrivarklubbs tidskrift, i ett litet dikthäfte. Väntar på kostnadsförslag från tryckeriet.
Eller också ska jag skriva en bok med titeln
"Plötsligt var jag gammal, och allting var för sent!".
Stora fester, polerade umgängen, fasader, roller som man måste spela.
Kanske är det mest bland skrivarvännerna som jag känner en äkthet. Där i texterna, i prosan och dikterna avslöjar vi ju våra tankar och känslor.
Jag har tänkt sammanställa en del av de dikter jag har publicerat i Groblad och i Gåspennan, Tingsryds skrivarklubbs tidskrift, i ett litet dikthäfte. Väntar på kostnadsförslag från tryckeriet.
Eller också ska jag skriva en bok med titeln
"Plötsligt var jag gammal, och allting var för sent!".
Musiken skär igenom
Ibland känns det som om jag ännu inte har fått ner farten från tiden då jag förvärvsarbetade eller guidade. Det känns som full speed hela tiden. Och ändå är det ju så att allt som man gör som äldre tar mycket längre tid, åtminstone är det så för mig.
Nu går vi snart in i en valrörelse. Är det inte sent? Och ordförandeuppdraget i Skrivarklubben tar mycket tid och kraft.
Var finns jag själv med mina känslor i detta kör? Jag vet inte. Ibland vaknar jag förvånad efter en dröm som känns avslöjande. Eller också är det som om musik plötsligt skär sönder mitt skal och når rakt in i hjärtat på mig. Där finns plötsligt en känslighet som jag inte annars låter komma fram.
Hur vore livet om jag fick leva i min sensibilitet?
Nu går vi snart in i en valrörelse. Är det inte sent? Och ordförandeuppdraget i Skrivarklubben tar mycket tid och kraft.
Var finns jag själv med mina känslor i detta kör? Jag vet inte. Ibland vaknar jag förvånad efter en dröm som känns avslöjande. Eller också är det som om musik plötsligt skär sönder mitt skal och når rakt in i hjärtat på mig. Där finns plötsligt en känslighet som jag inte annars låter komma fram.
Hur vore livet om jag fick leva i min sensibilitet?
lördag 24 mars 2018
Nytt Groblad
Så här ser omslaget ut på vårt senaste Groblad,som just har kommit ut. Groblad är Skrivarklubben i Blekinges tidskrift, som kommer ut fyra gånger per år. Redaktör är Rizah Sheqiri, och jag är klubbens ordförande, nu inne på tredje året.
fredag 23 mars 2018
I Blekingeposten
Igår var min insändare om kulturpolitiken i Blekingeposten. Detta betyder att den nu har varit i alla tre lokaltidningarna. Hoppas den blir läst också!
torsdag 22 mars 2018
Det var inte jag som inte kunde...
Idag har jag varit i Teliabutiken med den smartphone, som jag inte kunde återställa. Det kunde de inte heller i butiken. Alltså var det fel på telefonen! Den skickas nu på reparation! Skönt att det inte var jag som var okunnig!
Men egentligen...
Ibland känns det väldigt viktigt för mig att föra fram en åsikt. Så kände jag det inför debattartikeln om kulturpolitiken. Här finns en fara! Och den faran är större än man anar på många håll.
Jag skickade insändaren till alla tre lokaltidningarna.
Den kom alltså direkt i Sydöstran, stort uppslagen med bild på mig. Jag skickar inte in några bilder!
Så dröjde den i BLT, men när den kom var den alltså på Kultur o nöje och även där stort uppslagen med en gammal bild på mig.
Men då börjar det .... Jag vill helst inte gå ut bland folk den närmaste tiden när det jag har skrivit har slagits upp stort med bilder. Är det min kännedom om Jantelagen här i Blekinge som styr detta? Obehaget är ju totalt ologiskt, det inser jag själv! Jag borde ju vara stolt i stället! Eller också strunta i att skriva!
Jag skickade insändaren till alla tre lokaltidningarna.
Den kom alltså direkt i Sydöstran, stort uppslagen med bild på mig. Jag skickar inte in några bilder!
Så dröjde den i BLT, men när den kom var den alltså på Kultur o nöje och även där stort uppslagen med en gammal bild på mig.
Men då börjar det .... Jag vill helst inte gå ut bland folk den närmaste tiden när det jag har skrivit har slagits upp stort med bilder. Är det min kännedom om Jantelagen här i Blekinge som styr detta? Obehaget är ju totalt ologiskt, det inser jag själv! Jag borde ju vara stolt i stället! Eller också strunta i att skriva!
Ångesten talar sitt tydliga språk
Nog måste jag förtränga vissa saker rejält. Jag har just gått igenom blogginlägg från 2015 på en annan blogg. Dessa fanns inte längre i mitt minne, men nog mindes jag när jag läste dem på nytt!
Och nog är det konstigt hur kroppen minns, där minnet sviker. När jag vaknar med morgonångest, vet jag att jag riskerar att gå fel!
Nu har jag dock lärt mig att tro på min ångest och byter väg när den har satt in! Så slipper jag hjärtklappningen på morgonen.
Och nog är det konstigt hur kroppen minns, där minnet sviker. När jag vaknar med morgonångest, vet jag att jag riskerar att gå fel!
Nu har jag dock lärt mig att tro på min ångest och byter väg när den har satt in! Så slipper jag hjärtklappningen på morgonen.
onsdag 21 mars 2018
När drevet har gått...
Nej, det är inget kul att vara utsatt för drev, vare sig det gäller i media eller på en arbetsplats.
När jag idag hör tongångar som att han/hon var en maktfullkomlig chef, speciellt från kulturfolk, rycker jag bara igenkännande på axlarna. För bakom detta finns garanterat en maktkamp mellan anställda och chefen, där de anställda helt enkelt inte vill ha en chef, utan bestämma själva. Jag har hört den visan förr!
Kulturfolk är speciella, många är ego-centrerade för att inte säga narcissistiska, kanske är det just därför man eventuellt har haft framgång i sin yrkesroll.
Vi har just fått kännedom om ett självmord hos en f.d. teaterchef.
Kanske var spelet helt nytt för honom. Han trodde kanske på dem som gick i drev mot honom.De som efter hans död sedan lovordade honom, de som teg och följde mobben! För det var säkert en mobb.
Sådana får inget fäste om någon/några stiger fram och säger att de inte håller med! Detta är magiskt! Ett drev förutsätter liksom att alla är med på banan.
Jodå, jag har själv varit utsatt några gånger. En gång i ett mediedrev på grund av mina åsikter och en gång på en arbetsplats, och så har det gjorts andra försök som har misslyckats.
Det är obehagligt, för om de lyckas få bort dig från arbetsplatsen blir det plötsligt väldigt tyst runt dig.
Min självbild var tillräckligt stark för att jag inte skulle knäckas som person, men tystnaden var ändå mycket obehaglig.
Vi vet inte vad som låg bakom självmordet vi fick kännedom om, men om det var drevet önskar jag att någon skulle ha talat om för honom att drev blåser upp och blir våldsamma, men de blåser över. Människor är som får i en skock, de bara följer med i sådana lägen. Och man ska faktiskt inte bry sig och ta åt sig. De som egentligen stöttar dig tiger tyvärr oftast.
Det finns en makt som tar hand om mobbarna efteråt! Det kan man vara säker på! Trösterikt, men ibland nästan lite otäckt! Så simma lugnt du som har blivit utkastad från båten!
När jag idag hör tongångar som att han/hon var en maktfullkomlig chef, speciellt från kulturfolk, rycker jag bara igenkännande på axlarna. För bakom detta finns garanterat en maktkamp mellan anställda och chefen, där de anställda helt enkelt inte vill ha en chef, utan bestämma själva. Jag har hört den visan förr!
Kulturfolk är speciella, många är ego-centrerade för att inte säga narcissistiska, kanske är det just därför man eventuellt har haft framgång i sin yrkesroll.
Vi har just fått kännedom om ett självmord hos en f.d. teaterchef.
Kanske var spelet helt nytt för honom. Han trodde kanske på dem som gick i drev mot honom.De som efter hans död sedan lovordade honom, de som teg och följde mobben! För det var säkert en mobb.
Sådana får inget fäste om någon/några stiger fram och säger att de inte håller med! Detta är magiskt! Ett drev förutsätter liksom att alla är med på banan.
Jodå, jag har själv varit utsatt några gånger. En gång i ett mediedrev på grund av mina åsikter och en gång på en arbetsplats, och så har det gjorts andra försök som har misslyckats.
Det är obehagligt, för om de lyckas få bort dig från arbetsplatsen blir det plötsligt väldigt tyst runt dig.
Min självbild var tillräckligt stark för att jag inte skulle knäckas som person, men tystnaden var ändå mycket obehaglig.
Vi vet inte vad som låg bakom självmordet vi fick kännedom om, men om det var drevet önskar jag att någon skulle ha talat om för honom att drev blåser upp och blir våldsamma, men de blåser över. Människor är som får i en skock, de bara följer med i sådana lägen. Och man ska faktiskt inte bry sig och ta åt sig. De som egentligen stöttar dig tiger tyvärr oftast.
Det finns en makt som tar hand om mobbarna efteråt! Det kan man vara säker på! Trösterikt, men ibland nästan lite otäckt! Så simma lugnt du som har blivit utkastad från båten!
tisdag 20 mars 2018
måndag 19 mars 2018
Är detta socialdemokratisk politik!
Under 28 år av mitt liv var jag medlem i S. Flera år var jag aktiv och förtroendevald. För mig var detta ett parti som såg även den lilla människan.
Så småningom tyckte jag dock att kollektivet blev betungande och gick över till dåvarande Folkpartiet, men det visade sig så småningom att det partiet och jag var alltför långt ifrån varandra, både i skolpolitiken och i deras generösa syn på aborter.
Så jag gick till KD, där jag är nu.
Samtidigt ser jag med förskräckelse hur den socialdemokratiska regeringen handskas med värnlösa människor. För en stund sedan lyssnade jag på radion på hur försäkringskassan struntade i patienternas läkarutlåtande och skickade människor, som var alldeles för sjuka för att jobba till Arbetsförmedlingen. Skrämmande!
Vi ska sedan inte prata om den skandalösa reduceringen av assistansersättningen. Vad syftar detta till? Har man fått så många katter bland hermelinerna - eller ska vi kalla dem för ormar i boet? - i sossesammanhang så man inte alls har någon ideologisk insikt? Inte kan väl detta stämma med en socialdemokratisk politik? Eller har den helt förändrats sedan jag lämnade partiet i början av 2000-talet.
Så småningom tyckte jag dock att kollektivet blev betungande och gick över till dåvarande Folkpartiet, men det visade sig så småningom att det partiet och jag var alltför långt ifrån varandra, både i skolpolitiken och i deras generösa syn på aborter.
Så jag gick till KD, där jag är nu.
Samtidigt ser jag med förskräckelse hur den socialdemokratiska regeringen handskas med värnlösa människor. För en stund sedan lyssnade jag på radion på hur försäkringskassan struntade i patienternas läkarutlåtande och skickade människor, som var alldeles för sjuka för att jobba till Arbetsförmedlingen. Skrämmande!
Vi ska sedan inte prata om den skandalösa reduceringen av assistansersättningen. Vad syftar detta till? Har man fått så många katter bland hermelinerna - eller ska vi kalla dem för ormar i boet? - i sossesammanhang så man inte alls har någon ideologisk insikt? Inte kan väl detta stämma med en socialdemokratisk politik? Eller har den helt förändrats sedan jag lämnade partiet i början av 2000-talet.
söndag 18 mars 2018
Vad är det med mina ben?
Ibland är jag ganska bra i benen, men vissa dagar har jag mycket svårt att gå. Som idag. Det känns som om jag vore lös från höfterna och neråt, ungefär som när jag var gravid och hade foglossning. Dessutom har jag ont på skenbenen och i knäna.
Jag undrar om det är Livet, det låsta Livet, som har satt sig i benen på mig! Mina krämpor brukar vara mycket symboliska.
Eller är det sorgen över alla vänner som nu är borta från livet.
Idag har jag i alla fall skottat lite snö bakom bilen, för plogbilen körde i natt och körde upp en driva, men sedan var det härlig sol och snösmältning i min trädgård, där jag satt och tittade på mitt päronträd, som aldrig har burit ett enda päron, och ser ut som lutande tornet i Pisa! Första gången efter vintern som jag satt i trädgården!
Jag undrar om det är Livet, det låsta Livet, som har satt sig i benen på mig! Mina krämpor brukar vara mycket symboliska.
Eller är det sorgen över alla vänner som nu är borta från livet.
Idag har jag i alla fall skottat lite snö bakom bilen, för plogbilen körde i natt och körde upp en driva, men sedan var det härlig sol och snösmältning i min trädgård, där jag satt och tittade på mitt päronträd, som aldrig har burit ett enda päron, och ser ut som lutande tornet i Pisa! Första gången efter vintern som jag satt i trädgården!
För en vecka sedan,...
lördagen den 10 mars, framträdde fem medlemmar i Skrivarklubben i Blekinge på Kulturbyrån på Stadsbiblioteket i Karlshamn. Detta var ett led i Berättarkraft, som i år hade temat "Skräck". Vi hade modifierat det till "Våra yttre och inre demoner."
Det blev en intressant timme, även om publiken inte var så stor. Vi var ju själva där också och lyssnade.
Jag skildrade en scen med vargskräck, där jag satt i bilen och trodde att det fanns en varg på altanen på andra sidan huset.
Sant? Skulle ha kunnat vara det!
Och så läste jag en dikt om segheten när man känner sig nere.
Det lustiga var att av oss fem så var det en till som berättade en varghistoria, men den var mycket värre än min...
Efteråt fikade vi tillsammans, som vi brukar göra när vi har framträtt. Det var trevligt!
Det blev en intressant timme, även om publiken inte var så stor. Vi var ju själva där också och lyssnade.
Jag skildrade en scen med vargskräck, där jag satt i bilen och trodde att det fanns en varg på altanen på andra sidan huset.
Sant? Skulle ha kunnat vara det!
Och så läste jag en dikt om segheten när man känner sig nere.
Det lustiga var att av oss fem så var det en till som berättade en varghistoria, men den var mycket värre än min...
Efteråt fikade vi tillsammans, som vi brukar göra när vi har framträtt. Det var trevligt!
Och vår trubadur Stefan Viljehammar underhöll oss.
GOOGLE gör mig galen!!!
Jag har nu i en vecka försökt logga in på min relativt nya smartphone, som jag av misstag råkade systemåterställa.
Nu vet jag hur jag återställer mobilen, men jag kommer inte längre än till lösenordet för GOOGLE!!!! Där är det stopp. Jag har bytt konto från telia.com till gmail.com, jag har bytt lösenord, men det enda som händer är att det kommer upp en svart ruta med att ett fel har uppstått eller att jag ska vänta 24 timmar. Jag har väntat 24 timmar, ja upp till 70 timmar, men det är likadant. Mina samtal till support för Telia och till Huawei är säkert uppe i snart 30 stycken.
Jag har också provat alla felsökningar på Google!
Men det mest makalösa av allt! Gång på gång kommer det ett meddelande från dem att någon har försökt logga in på min mobil och gång på gång upprepar jag att det är JAG!!!!
När säkerheten har blivit så stor att man själv inte kan komma åt sina konton då är något mycket, mycket fel!!!!!
Och HUR kommer man i kontakt med GOOGLE???
Nu vet jag hur jag återställer mobilen, men jag kommer inte längre än till lösenordet för GOOGLE!!!! Där är det stopp. Jag har bytt konto från telia.com till gmail.com, jag har bytt lösenord, men det enda som händer är att det kommer upp en svart ruta med att ett fel har uppstått eller att jag ska vänta 24 timmar. Jag har väntat 24 timmar, ja upp till 70 timmar, men det är likadant. Mina samtal till support för Telia och till Huawei är säkert uppe i snart 30 stycken.
Jag har också provat alla felsökningar på Google!
Men det mest makalösa av allt! Gång på gång kommer det ett meddelande från dem att någon har försökt logga in på min mobil och gång på gång upprepar jag att det är JAG!!!!
När säkerheten har blivit så stor att man själv inte kan komma åt sina konton då är något mycket, mycket fel!!!!!
Och HUR kommer man i kontakt med GOOGLE???
lördag 17 mars 2018
torsdag 15 mars 2018
Insändare
Nu finns det en insändare av mig på nätet.
www.sydostran.se se Insändare långt ner till höger
"Vi äldre känner oss vilsna i samhället".
Mitt rubrikförslag var " Som en främmande fågel."
www.sydostran.se se Insändare långt ner till höger
"Vi äldre känner oss vilsna i samhället".
Mitt rubrikförslag var " Som en främmande fågel."
onsdag 14 mars 2018
Åt fanders med tekniken!
Nu har jag ägnat fem dagar åt att försöka komma in på min ganska nya smartphone, som jag av misstag råkade återställa till fabriksversionen? för att några knappar tydligen hade legat mot något så att det kom upp en sida som jag inte förstod på engelska (obs! jag har akademiska betyg i engelska (2001), men det hjälpte inte.) Jag vet inte hur många gånger jag har kontaktat Huawei 6?, 7? eller 8? och Telia och infosidor på nätet.
Nu har jag nog återställt den, men det hjälper inte för mobilen är låst - som en säkerhet- vid mitt Google-konto, som jag inte kommer åt för det kan ta 72 timmar när man har bytt lösenord, vilket jag gjorde, då jag inte hade antecknat det gamla. Och jag som normalt är så noga med att anteckna lösenord!
Jag har alltså varit utan denna mobil i nästan en hel vecka, eller rättare sagt utan den här smartphonen, för jag har en annan bekväm, enkel Doro utan möjlighet att surfa!
Hur många är utestängda från olika saker på grund av tekniken idag?
Nu har jag nog återställt den, men det hjälper inte för mobilen är låst - som en säkerhet- vid mitt Google-konto, som jag inte kommer åt för det kan ta 72 timmar när man har bytt lösenord, vilket jag gjorde, då jag inte hade antecknat det gamla. Och jag som normalt är så noga med att anteckna lösenord!
Jag har alltså varit utan denna mobil i nästan en hel vecka, eller rättare sagt utan den här smartphonen, för jag har en annan bekväm, enkel Doro utan möjlighet att surfa!
Hur många är utestängda från olika saker på grund av tekniken idag?
Katter bland hermelinerna
Min insändare om Kulturpolitiken, som Sydöstran slog upp så stort, verkar bli svår att få fram i BLT.
Detta är ytterst märkligt eftersom BLT ska vara en liberal tidning.
En redaktör/chefredaktör där borde, anser jag, snabbt och stort publicera en insändare med detta klart liberala innehåll.
Men, BLT kanske inte känner till de politiska preferenserna hos sina anställda? De har väl inte en miljöpartist som chefredaktör på en liberal tidning? Nog kan man fundera över orsaker ibland... och få sina misstankar...
Detta är ytterst märkligt eftersom BLT ska vara en liberal tidning.
En redaktör/chefredaktör där borde, anser jag, snabbt och stort publicera en insändare med detta klart liberala innehåll.
Men, BLT kanske inte känner till de politiska preferenserna hos sina anställda? De har väl inte en miljöpartist som chefredaktör på en liberal tidning? Nog kan man fundera över orsaker ibland... och få sina misstankar...
fredag 9 mars 2018
Media har makten!
För en vecka sedan skickade jag en insändare om kulturpolitiken i landet och i vår region till våra tre lokaltidningar. På måndagen fanns denna stort uppslagen i Sydöstran, som jag tidigare har hänvisat till. En suddig bild finns nedan.
Ännu är den inte publicerad i BLT eller i Blekingeposten. Och nu undrar jag om den blir det.
Innehållet är tveklöst viktigt! Men när man väntar på om man blir läst eller ej, känner man vilken oerhörd makt media har. Det som inte sägs existerar ju inte.
Fast om kulturpolitiken sägs det mycket i vårt land just nu.... Frågan är bara om man får säga detta i Blekinge också...
Ännu är den inte publicerad i BLT eller i Blekingeposten. Och nu undrar jag om den blir det.
Innehållet är tveklöst viktigt! Men när man väntar på om man blir läst eller ej, känner man vilken oerhörd makt media har. Det som inte sägs existerar ju inte.
Fast om kulturpolitiken sägs det mycket i vårt land just nu.... Frågan är bara om man får säga detta i Blekinge också...
Insändaren täckte nästan en helsida i tidningen.
torsdag 8 mars 2018
Jag kämpar mot blodsockret och mot vårdpersonal
Vad är diabetes typ 2? Är det en progredierande, dödlig sjukdom? Eller är det en sjukdom som man kan botas ifrån?
Ja, det första är nog vad de flesta patienter får höra av läkare och sjuksköterskor. Men är man lite vaken själv, kan man få veta ett helt annat förhållningssätt till sjukdomen. Många säger idag att diabetes 2 kan botas, eller åtminstone att symptomen kan gå tillbaka. I ett års tid har jag kämpat med kostomläggning utan att medicinera. Det är inte helt lätt när läkare och sköterska rekommenderar en att börja ta medicin även om värdena har sjunkit till normal nivå.
Ibland får jag bara lust att vräka i mig godis och kakor. Ja, kanske till och med läsk, men ännu har jag undvikit detta i vart fall i större mängder.
Levern är full av fett och socker, läste jag just. Insulin får inte levern att släppa ut detta, utan det lagras. Om man fastar eller ändrar kosten kan levern bli bättre.
Vilket väljer man då?
Vi får se hur länge detta håller. Men uppenbart har jag stöd i vad jag tror hos många moderna forskare. Man ska kanske inte begära för mycket av vårdpersonal på landet! De hade säkert rätt en gång i tiden...
Ja, det första är nog vad de flesta patienter får höra av läkare och sjuksköterskor. Men är man lite vaken själv, kan man få veta ett helt annat förhållningssätt till sjukdomen. Många säger idag att diabetes 2 kan botas, eller åtminstone att symptomen kan gå tillbaka. I ett års tid har jag kämpat med kostomläggning utan att medicinera. Det är inte helt lätt när läkare och sköterska rekommenderar en att börja ta medicin även om värdena har sjunkit till normal nivå.
Ibland får jag bara lust att vräka i mig godis och kakor. Ja, kanske till och med läsk, men ännu har jag undvikit detta i vart fall i större mängder.
Levern är full av fett och socker, läste jag just. Insulin får inte levern att släppa ut detta, utan det lagras. Om man fastar eller ändrar kosten kan levern bli bättre.
Vilket väljer man då?
Vi får se hur länge detta håller. Men uppenbart har jag stöd i vad jag tror hos många moderna forskare. Man ska kanske inte begära för mycket av vårdpersonal på landet! De hade säkert rätt en gång i tiden...
måndag 5 mars 2018
söndag 4 mars 2018
Insändare om kulturpolitiken
På www.sydostran.se se Insändare långt ner på sidan till höger har jag en insändare
"Kultur är inget oskyldigt i vår demokrati".
Välkommen att läsa!
"Kultur är inget oskyldigt i vår demokrati".
Välkommen att läsa!
lördag 3 mars 2018
Kulturpolitik i koppel
Alltfler höjer sina röster mot en kulturpolitik som blir alltmer toppstyrd från regeringshåll. Genom att sätta upp kriterier för vilka som ska få bidrag skapar man en förvrängd kultur, där även de med andra intentioner i sitt skapande- eller utan speciella intentioner måste anpassa sig helt enkelt för att få pengar.
Detta är en farlig väg! Det är så det är i diktaturer, och även om vi knappast har en diktatur i Sverige, så innebär en statlig styrning en uppenbar strypning av yttrandefriheten och ett fritt skapande. Jag läste något tänkvärt idag i SvD nämligen ett ifrågasättande om August Strindberg hade fått bidrag idag! Nåväl han var väl kontroversiell i sin tid också!
Vi ser samma tendens till försnävning i vår regionala kulturpolitik.
Den skrivarklubb, som jag är ordförande i, har fått sitt lilla bidrag på drygt 10000 kronor halverat de sista två åren. I år fick vi bara 5000 kronor. Det absurda i deras uttalade krav är att vi ska satsa på barn och ungdomar. Visst vi gjorde en storsatsning för att få in ungdomar med hjälp av projektpengar, men de ungdomar vi lyckades nå blir inte våra medlemmar. Däremot fick vi in flera yngre medelålders i satsningen, och dem uppskattar vi.
Kravet att satsa på barn är absurt - vi har inte den sortens verksamhet- och dessutom får man nog påstå att det är diskriminerande. Ska inte äldre ha rätt att få bidrag till sin verksamhet?
Detta är en farlig väg! Det är så det är i diktaturer, och även om vi knappast har en diktatur i Sverige, så innebär en statlig styrning en uppenbar strypning av yttrandefriheten och ett fritt skapande. Jag läste något tänkvärt idag i SvD nämligen ett ifrågasättande om August Strindberg hade fått bidrag idag! Nåväl han var väl kontroversiell i sin tid också!
Vi ser samma tendens till försnävning i vår regionala kulturpolitik.
Den skrivarklubb, som jag är ordförande i, har fått sitt lilla bidrag på drygt 10000 kronor halverat de sista två åren. I år fick vi bara 5000 kronor. Det absurda i deras uttalade krav är att vi ska satsa på barn och ungdomar. Visst vi gjorde en storsatsning för att få in ungdomar med hjälp av projektpengar, men de ungdomar vi lyckades nå blir inte våra medlemmar. Däremot fick vi in flera yngre medelålders i satsningen, och dem uppskattar vi.
Kravet att satsa på barn är absurt - vi har inte den sortens verksamhet- och dessutom får man nog påstå att det är diskriminerande. Ska inte äldre ha rätt att få bidrag till sin verksamhet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)