De senaste veckorna har jag blivit förvånad över mig själv. Tidigare förälskelser i tre män framstår som fullständigt obegripliga. Såg jag inte hur de var? Var jag helt blind? Inte gillar jag den här stilen, hånfullheten i två fall och en ytlighet och kyla i ett annat?
Inget av detta är sådant som jag högaktar.
Och så en av de bästa väninnorna som jag bara inte står ut med längre. Hennes snokande och skvaller om kreti och pleti står mig upp i halsen.
Jag kanske håller på att ömsa skinn! Då blir det nog lite tomt ett tag, innan jag hittar de rätta personerna för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar