Är det rätt att publicera då?

Igår var det ju verkligen höga toner mellan ett par av debattörerna på Bloggardag, och jag funderade alltså på om de kunde vara fulla helt enkelt. Det var ju lördag och så.
Men idag kom en kommentar som jag nog uppfattar som helt sjuk, långt över gränsen för vad man kan skriva.
Och då har jag tänkt. Om nu den som har skrivit detta verkligen är psykiskt sjuk just nu, är det då rätt att publicera detta?
Hur blir det om hon tillfrisknar sedan, och upptäcker vad hon har skrivit? Blir det inte väl pinsamt?
Kanske bör man ibland skydda sina medmänniskor genom censur!

Sedan vill jag också påpeka att jag är mycket förvånad över vilken dålig språkkänsla folk kan ha trots att de säkerligen är akademiker. De verkar inte alls förstå vad i språket och intervjutekniken som är så dåligt i SLJ : s artikel i Dagen. Det är konstigt, tycker jag, för det värdeladdade känslomoset borde vara tydligt för alla med lite utbildning i sitt bagage. Eller överskattar jag icke-humanister?

Och så har jag sedan igår fått läsa att jag inte har så bra källkritisk förmåga som LFL. Hur vet han det? Jag har faktiskt tre akademiska examina! Och så är han rädd att jag inte ska komma till himlen med honom! Gud bevare mig! :-)

När man inte förstår eller inte vill förstå

Det händer att killar som har våldtagit tjejer påstår att de har uppfattat tjejernas nej som ett ja- egentligen. Fast tjejen klart och tydligt har sagt att hon inte vill ha samlag!

Detta sätt att vantolka verkligheten förekommer i olika sammanhang.
Igår var det ganska uppenbart att vissa av oss kommentatorer på Bloggardag tröttade de andra. Jag blev irriterad och tog bort två av mina inlägg. Och tänker inte skriva där mer.
Men döm om min förvåning när jag ser att två andra idogt fortsätter idag. De kanske tror att den där irritationen egentligen var någon sorts positivt omdöme om dem!?

Fattar folk inte signalerna? Jag har sett samma sak på en del andra bloggar, där det har varit helt uppenbart att blogginnehavaren är urtrött på någon som kommenterar, men ändå inte vill ta bort kommentarerna, men det är som om signalerna inte går fram.

På samma sätt kan det ju vara i en relation, där ena parten klart och tydligt säger att han/hon inte vill fortsätta, men detta struntar den andra i - eller vantolkar det!

Vad är sådant här? Naturligtvis en total brist på social kompetens!

Man träffar alltid folk man känner...

ja, så är det naturligtvis när man bor på en liten ort och går på någon form av evenemang. Ibland, när jag inte är i form för att träffa människor, men kanske ändå vill gå på något, har tanken på en heltäckande slöja kommit för mig.
Idag har jag varit på en liten konstrunda. Det är årets Konstrunda här i Blekinge den här helgen. Och sprungit på gamla kolleger, som jag inte hade sett på snart sju år, gamla partikamrater, nuvarande kamrater på akvarellcirkeln m.fl.
Jag tycker också att det är spännande att se Lena Gunnarssons utveckling som konstnär, något hon har blivit senare i livet. Våra döttrar är väninnor, men hennes dotter bor numera i USA sedan många år. De här två kompisarna hade mycket roligt i Stockholm när vi bodde där och kompisen kom på besök under deras tonårstid. Ja, ja... 
Numera ses vi på Facebook!

Dagens felstämpel

Jag tog en hastig blick på Bloggardag för att se hur läget var efter kriget mellan några igår. Sedan är det ju alltid intressant att se vem som får dagens felstämpel. Tänk att det kan vara så många människor som det är fel på! Och att en person lyckas hitta alla dem!
Det är klart att bloggen är viktig. Den är ju, som jag tidigare har skrivit, en spykopp för många. Var skulle fan cluben annars ta vägen med sina frustrationer?
Dock kan jag som pedagog inte låta bli att fascineras av det där med rätt och fel. Klart och tydligt är att här finns folket som har gått i den gamla skolan. Rödpenna med fel eller rätt. Förhoppningsvis är den yngre generationen mera kritiskt granskande vad gäller tron. Man sväljer inte allt. Det fick man lära sig i modern pedagogik.

Jag orkar inte delta längre. Diskussionerna om himmel och helvete och förlorade själar ser jag enbart som sagor. Om det hade funnits en himmel och ett helvete efter döden också- jag tror att det är här i jordelivet de finns- inklusive straffen! - och de människor som finns på de kommentarstrådarna hade kommit till himlen, då hade jag bett att få en biljett till helvetet vid Pärleporten.

Idag har jag annat för mig, för nu skiner solen. Igår var det dåligt väder här!
Man får väl också hoppas att de som verkade fulla, speedade på något sätt eller påtända igår på nämnda blogg har nyktrat till eller tänt av idag! För nog kan man tänka vissa saker, men skriva dem...? Då har man nog tappat kontrollen på ett sätt som kan göra en misstänksam.

PS Efter att ha slagit en hastig blick på kommentarer idag är det nog så att det finns fylle med i bilden idag också. För hur förklarar man annars vissa kommentarer? DS

En parodi på kristen tro!

Ja,vad ska man kalla kvällens kommentarer på Bloggardag?
Jag blev så irriterad att jag plockade bort två kommentarer. Det var egentligen inte meningen att vara oartig, om det uppfattas så.

Jag som själv under min tid som FiSk: are fick höra både det ena och det andra om hur sådana förstörde Svenska kyrkan, och som fick uppleva att man inte kunde ta nattvarden tillsammans med mig för det var ingen alkohol i vinet, är inte speciellt förvånad över vissa tongångar ikväll.

Men glad är jag! Gud gav mig ju kraften att gå ur ett litet helvete!Tack för det! 
Skönt när man till fullo inser att man definitivt gjorde rätt!

Men nu ska jag inte bara hålla mig borta från vissa personer, utan också från den bloggen! Den är ju totalt utflippad!

För det kan väl inte vara så att de som fightas helt enkelt inte är nyktra ikväll? Det är ju faktiskt lördag! Nog är väl tonen en aning opolerad!? Man måste ju undra hur det är ställt!

Fjärilar o blommor

Jag tror att fjärilar och blommor är bra för själen! Publicerar mina fjärilar på nytt. Vilka är bäst?

Det är lätt att dupera...

Igår frångick jag min avsikt att inte debattera på Bloggardag, för jag tyckte att debatten där gick överstyr. Anledningen var att man debatterade,eller rättare sagt - som det ofta är där- spridde lovord över en artikel av Sofia Lilly Jönsson, kulturskribent, som hon hade fått publicerad i Dagen om förhållandena i domkyrkoförsamlingen i Visby.
Jag anser att syftet bakom artikeln måste ha varit att få ärendet om den påkragade prästen i nytt ljus genom att visa på missförhållanden i domkyrkoförsamlingen och i förhållandet mellan biskopen och denna.

Givetvis känner jag varken till förhållandena i domkyrkoförsamlingen eller hur domprosten fungerar. Men så pass mycket journalistisk erfarenhet och utbildning har jag nog att jag kan se bristerna i artikeln. Syftet är helt klart smutskastning av personer och bara detta är anmärkningsvärt.

Sofia Lilly Jönsson har sitt eget sätt att tolka verkligheten. Hon tror att alla församlingsmedlemmar har arbetsgivaransvar för de anställda i församlingen, men att de har lagt detta arbetsgivaransvar på de förtroendevalda. Ja, ja, man kan ju tolka juridiken hur man vill...

Hon tycker också att det är konstigt att det bara är en person på en arbetsplats som håller i mediakontakter, något som nog snarast är regel än undantag.
Hon drar paralleller mellan domkapitlet och Högsta domstolen ifråga om rollerna. Inte illa för Visby domkapitel, eller hur? Fast kanske inte relevant!
Hon verkar inte tycka att det är det minsta konstigt att en biskop blandar sig i en församlings interna beslut!
Och hon skriver om en arbetsledare, som inte är präst, som om detta vore mot gällande ordning och regler, vilket det inte är.

Hon återger direktcitat på vad som har sagts i samtal mellan personer på hörsägen, för hon har väl inte varit närvarande? Gör man så som en riktig journalist?
En del saker är känslomässigt dravel, som i en veckotidning, med beskrivning av ledsna  och oroliga människor. Att berätta hur en kvinna rusar in gråtande i en lokal- utan att själv ha sett detta- är inte heller acceptabelt, anser jag. Alltför mycket i artikeln går på hörsägen från ett håll, det vill säga från dem som kritiserar ledningen. 
Och att återge att någon har sagt om en annan att om hon hade varit katt, då hade hon för länge sedan förbrukat sina nio liv, måste ju få en att undra vad detta är för skriverier! Skvaller och trams!

Dagen har granskat "hemliga dokument"! Hoppsan! Var de inte mera hemliga?

 Ja, Sofia till och med kommenterar domprostens facebook- bild vad hon nu har med den att göra! Löjligt!

I beskrivningen av vad som händer med alla ledsna människor som förflyttas, framgår det inte att detta väl knappast kan vara domprostens eget beslut! Har han verkligen en så vidlyftig delegation? Det måste ju bygga på besparingskrav och beslut i domkyrkoförsamlingen, eller hur? Det är inte lätt att vara arbetsgivarens representant och få klä skott för besluten!
I artikeln stod att två präster fick byta plats. I kommentarerna på Bloggardag blev detta till att de hade fått "byta plats över en natt"! Så läser folk! 

Men, min stora invändning är naturligtvis att om man som journalist gör en sådan här granskning, då intervjuar man även dem som kritiseras. Detta hör till "god publicistisk sed". Att det kommer ett genmäle efteråt i en annan artikel kan inte ersätta hur man som seriös reporter bör arbeta!
Här ser man tydligt den bristande kompetensen!

Det är vanligt att människor utan adekvat journalistutbildning arbetar som journalister. Och det kan de väl göra när det gäller att skriva fackartiklar.
Men granskande journalistik ska man nog överlämna åt proffsen, tror  jag! Annars kan det bli så här tokigt!
Det finns ju också hemma-hos reportage, som man kan ägna sig åt.