Nej, jag förstår faktiskt inte mig själv. Hur kunde jag efter två månader åter gå in i en meningslös kontakt, som var helt framtidslös?
I somras trodde jag att känslorna blåste bort, bara för att konstatera att så var det inte alls. Men nu är det tyst mellan oss. Igen.
Vissa relationer är som tjurfäktningar eller som en gungbräda, en är uppe, en är nere, och ibland förstår man inte alls vad som sker.
Det som händer på nätet kan man inte ta på allvar och det som gamla människor skriver om sina känslor är bara att skratta åt, tycker en väninna. Jo, det är väl så nätets mobbare också tänker. Det är inte på allvar. Det är kanske som om de trakasserar fantasifigurer. Fast verkligheten är naturligtvis en annan. Det är nog alla vi som knyter seriösa kontakter där överens om. Vi kanske också tycker att man lär känna människor bättre på fb än om man dansade med dem på Folkets park.
Sedan beror det naturligtvis på hur man framträder på sociala medier. Lägger du bara ut godmorgon och godnatthälsningar säger detta kanske inte så mycket om dig.
Jag är en skrivande människa. Och, som en skrivarvän sade häromdagen, så är vi ju vana vid att lära känna varandra genom det vi har skrivit. Detta speglar så klart mycket mer än vad ytligt pladder gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar