Jag brukar berätta att när jag gick på Lärarhögskolan för att utbilda mig till folkhögskollärare i estetiska ämnen och moderna språk, fanns det något man kallade mytbilder i ämnet bild.Det var de bilder som berättade den friserade bilden från våra liv, lyckliga, leende familjer, som kanske i själva verket var på gränsen till upplösning, till exempel.
Således kan vi inte bedöma främmande människor efter vad de lägger ut på facebook.
Att ha olika intressen är inte samma sak som att vara "väsensskild" för ens väsen visar sig knappast på den information man lägger ut på facebook.
Så faller det naturligtvis också på sin egen orimlighet att man kan bli nära knuten till någon genom meddelanden på facebook utan att ha haft kontakt irl. Och skimret faller och efterlämnar den grå vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar