Är det Någon som talar?

Experterna om coronakrisen avlöser varandra och kommer med det ena rådet, eller restriktionen, efter den andra.Det är som om man hela tiden kretsar på ytan utan att vilja, eller ens närma sig, orsaken. Det senaste jag läste var att viruset härrörde från ett laboratorium i Kina, och så har det sagts att det kommer från djurhållningen där. 
Säkert är det så att man i vissa religiösa kretsar talar om Gud- eller vem man tror på. Och säkert skyller man också händelserna på det man moraliskt sett anser vara synd, ibland då relaterat till underlivet,  som för några är det mest syndfulla stället vi har i våra kroppar.
Jag tror också att händelserna är relaterade till Gud. Gud har nog tröttnat på världens ondska och tar till storsläggan. Men denna ondska är relaterad till hur vi behandlar varandra.

Ibland blir man förvånad. Jag läste om ett gammalt par som hade varit trolovade/förlovade i många år, men där kvinnans tillfälliga ohälsa hade gjort att de inte hade kunnat träffas på ganska lång tid. Men ett möte var under planering.
I mannens närhet fanns många gamla kvinnor. En av dem var både oblyg och hänsynslös nog att göra inviter och  stöta på mannen tills han blev intresserad. Detta trots att han bar en ring som visade att han inte var ledig.
Han började då bete sig mycket illa mot sin fästmö sedan många år. Hon nedvärderades, och han stressade henne på olika sätt och när han hade nonchalerat hennes födelsedag fick hon nog och bröt med honom. Så slapp han ta ansvaret för denna brytning!
Den nya kvinnan seglade genast in på scenen, eller hon kanske redan fanns där. (sedan lång tid?)  Och fästmön insåg att hon hade manipulerats ut ur relationen.

Men vad hände? Jo, den nya tanten snubblade inom kort på en rot i ett motionsspår, där hon brukade springa, och skadade sig svårt.
Nu vet jag inte åldern på henne, men eftersom hon tydligen ofta har kommit för att umgås med 70 plussare med deras rollatorer och rullstolar, får man väl förmoda att hon är i den åldern.
Och då ska man kanske - med mycket få undantag- inte springa i motionsspår, utan på sin höjd gå med stavar. Vi äldre har ju ofta sämre balans och ofta sköra skelett.
Och mannen då? Ja, han stapplar sedan många år fram med stöd av en käpp. Hon har kanske sprungit runt honom i motionsspåret, för han lär definitivt inte kunna  springa.

Men, jag måste fundera över den här kvinnans beteende. Vad drabbade henne efteråt? Var det karma? Gud kanske inte är så nådig mot människor som går in och förstör en mångårig relation mellan två gamla människor?
Det är en sak att i medelåldern drabbas av våldsamma passioner. Det har många av oss varit med om, även opassande sådana. 

Men att som gammal människa inte dra sig för att stöta på en äldre,  ringprydd man med fästmön, som för tillfället inte är frisk, långt borta, är  en helt annan sak. Då är man i mina ögon verkligen en lågt stående varelse moraliskt sett. För vem räknar med att bli utbytt när man är närmare åttio år?  Och att sedan, i backspegeln, inse varför man blev så illa behandlad att man själv lämnade relationen är ingen angenäm upptäckt!
 Är detta ett kristet beteende hos människor som vill framstå som kristna?

Nu blommar vitsipporna i skogen i min närhet, och också i en liten tuva i min trädgård.