Väldigt social

Jag är väldigt social den här veckan. Efter resan till Lund var jag i måndags kväll med en väninna på Röda Korsets årsmöte. Vi brukar gå dit. Där får man också en jättegod räksmörgås.
Igår hade jag styrelsemöte i Skrivarklubben här hos mig. I morgon ska jag ha gäster. 
Det är tröttande- om än trevligt- att vara social.

En annan modell

Tanken att bjuda hit hela min släkt i samband med min 75-årsdag kändes omöjlig. Då fann jag en annan modell. Jag bokade ett hotellrum i Lund och bodde där i två dagar. Mittemot låg Mormors bageri. Första kvällen träffade jag tre studentkamrater i bistron på hotellet för ett glas vin och sallad/paj. Det var trevligt, och vi hade inte setts på fem år!
Dagen efter bokade jag tider med släkten och mötte dem på Mormors bageri där vi fikade. På kvällen bjöds jag på restaurang av sonen och hans fru. Allt som allt blev det fjorton personer, några hade lunginflammation, så de låg hemma i sina sängar. Jag har varit dålig på att närvara vid högtidsdagarna hos släkten. Nu fick jag träffa dem! 
Om ett par veckor blir det dottern och hennes särbo och eventuellt släkten i Stockholm som står på tur.

I väntan på gäster

Idag har jag passerat gränsen för andra hälften av 70!

Firade med närmaste Hoby-vännerna med lätt förtäring, vin, sherry och tårta.

Vems politik företräder Ann Heberlein?

Ann Heberlein kandiderar för M (till riksdagen?). På Ledarsidorna.se gör hon debattinlägg. Men företräder hon Moderaternas politik? Det får vi väl hoppas att hon inte alltid gör!
Så långt från sina öppna hjärtan kan de väl inte ha kommit på ett par år?

Jag undrar om  det verkligen är rätt parti hon har valt, eller som har valt henne?

Årsmöten

Igår var det två årsmöten för mig.
Först hade vi årsmöte i Skrivarklubben i Blekinge, där jag omvaldes som ordförande. Efter mötet åt vi smörgåstårta och hembakade kakor, som en ledamot hade bakat.

Och så var det årsmöte i KD i Ronneby, där jag återinträdde i styrelsen. Efter mötet var vi på restaurang.

Idag ska man

äta semlor! Det gjorde vi på Spf:s årsmöte i Bräkne-Hoby.
Fast i Skåne åt vi fastlagsbullar.

Röd lapp på debattörerna!

Bloggvärlden diskuteras mycket. Man talar om fejk news och hur man bör se upp med dessa.
Men hur ofta granskas bloggkommentarer? Här har du ett utmärkt tillfälle att sprida villfarelser och lögner. Ju sakligare du skriver, desto farligare är du, och desto mer lyckas du säkert dupera okunniga människor som tror på dig!
Nog kan man bli ordentligt rädd för vad man läser ibland! Människor är lätt duperade om man understödjer deras fördomar!

Så sprids åsikter om de ensamkommande barnen/ungdomarna från Afghanistan. Totalt okänsliga, helt utan den minsta empati vräker folk allehanda okontrollerade uppgifter om dessa ungdomar, som garanterat har varit med om hemska upplevelser och kanske stora försakelser från sin familj och släkt för att komma hit. De ifrågasätts, betraktas som lögnare, utnyttjare av systemet och som potentiella sexpartners för äldre kvinnor. Det sägs att de borde vara hemma och kriga för sin familj. Man påstår att de ljuger om ålder och ursprungsland. Vad är det för vidrigheter som sprids?
Det är MÄNNISKOR ni skriver om! Tala om nazister! En del klär in sin människofientlighet i vackra kläder! Skäms!!!

Sitt eget eller andras?

Visst är det spännande när människor vet precis hur andra ska ha det. Ja, inte bara andra människor, utan andra länder, andra regeringar, ja hela världens styren har de synpunkter på.
De kan skissa och tala om att om man gör så här och så här och så här, så blir allting perfekt.
Fascinerande, eller hur?
Men samtidigt måste man undra om dessa personer har lika bra ordning i sitt privata liv? Har de levt i en sådan perfektion som de verkar vara förespråkare för? Skött sin ekonomi perfekt? Tagit vara på sina relationer? Skött sina jobb? Eller har de någon sorts kaos-sidor i tillvaron på det privata planet?
Man måste ju undra, eller hur?
En del har skrivit böcker om sitt privata kaos. Andra leker låtsasleken fullt ut.
Jag blir bara trött av det jag ser...

Själv har jag alltid haft koll på ekonomin, räkningarna och papper. Men se ordningen på kläder, prylar och annat är det mycket övrigt att önska om. Och ändå tror jag att jag en dag ska ha lärt mig! Och slippa leta efter saker. Det är tröttsamt att ofta vara av med något. För närvarande? Jo, en ljusstake i glas, som jag inte har funnit sedan förra julen. Och så en grytlapp från N.Y., en present.
Stort hus? Nej, 94 m2 plus ett stort friliggande förråd, men det är inte detta det gäller här. Det räcker med fyra rum för att saker ska försvinna  för mig. För många prylar? Nej, för litet hus!

Avstånd som har vuxit

Förr var avstånd ingenting som bekymrade mig. Jag körde Stockholm- Bräkne-Hoby många gånger när jag bodde i Stockholm och de nästan tjugo milen till och från Oskarshamn i 6,5 år för att besöka mitt hus i Blekinge.
Ja, jag körde också bil till och från Sundsvall när dottern studerade vid Mitthögskolan (nuvarande Mittuniversitetet) i 3,5 år.
Då var det ingenting att ta bilen ner till Skåne och besöka släkten där.
När tog detta slut? När började avstånden växa? Nu är det 2,5 år sedan jag var i Stockholm och mer än ett år sedan jag var i Lund.
Men framöver är jag inbokad på ett hotell i Lund för att träffa släkt och vänner där. Hoppas jag kommer iväg! Trots att så mycket känns som höga berg att klättra över. Och så har jag bestämt datum med dottern för ett Stockholmsbesök.

Det berömda uret i Lunds domkyrka.

Att spy tillsammans

Min utbildning är humanistisk. Jag har ägnat många år åt studier i litteratur, konst, musik och moderna språk. Ja, jag har till och med en grundkurs i latin på gamla dar.
Det är genom detta jag ser världen. Författare och konstnärer fördjupar och speglar verkligheten och får kanske oss andra att se saker vi inte har sett tidigare. Ämnena rymmer såväl samhällskritik som skönhet. Den klassiska litteraturen är tidlös, den speglar ofta allmänmänskliga förhållanden och relationer som inte är  beroende av vilken tid de utspelas under. Vare sig det är i gamla Grekland eller i nutid så känner vi igen oss.
Det är i denna värld jag vill leva. Jag orkar inte längre med bloggvärldens kollektiva spyende och hånfullhet över samtida förhållanden. Vissa personer är som flugor kring en sockerbit när det gäller den kollektiva kritiken.
Detta betyder inte att inte jag också ser missförhållanden, men jag vill inte ägna mitt liv åt dem.
Därför måste jag välja rätt människor och rätt umgänge för att inte förlora min själ, det som jag har sett - och vill se - som mitt livsinnehåll.

En natt under diskhon

Ibland dröjer man för länge med något. Det hände i natt när stoppet i diskhon plötsligt kändes omöjligt. Så satte jag igång att plocka isär rören under för att rensa vid en ganska sen timma.
Detta tar lite tid, för det är inte helt enkelt att få loss skruvar och att få ihop rören igen.
Så, jag slutade kl. 3.05! Visserligen är jag en nattsuddare, men jag brukar inte rota under vaskar det sista jag gör innan jag lägger mig. Ja, och så vaknade jag med värk i huvud och nacke! Men den verkar ha lättat...
Hur det vore med en man i huset?
Ja, senast när jag rensade fanns det en sådan på besök, men gissa vem som fick rensa!?
Bra kvinna reder sig själv!

Min diktsamling

Idag bestämde jag mig för att ge ut de dikter jag har haft publicerade i Groblad de senaste nitton åren, plus en del prosatexter. Så jag har kontaktat tryckeriet för prisuppgift.
Jag ger ut på eget förlag, för min enskilda firma för guidningar rymmer även förlagsverksamhet.

Vi är inte 50 år när vi är 70!

Jag blir alltid lika förvånad när jag läser om den enorma åldersdiskriminering som finns på svensk arbetsmarknad. Tydligen är jag en av de få som inte märkt av denna.
Det var ingen konst för mig att få nytt jobb när jag var 57 år gammal, och ingen konst att få guidejobb när jag var 65 plus, ja, inte ens när jag var 70 plus och senast för några månader sedan fick jag en förfrågan om guidning, och nu fyller jag snart 75 år!

Men en sak är säker! Det kan vara lika jobbigt att inte få vara i den ålder man är, som att inte bli uppskattad som äldre. Varför vill vissa människor inte vara pensionärer med all den frihet detta innebär? Varför måste man krampaktigt hålla sig fast i gamla jobb som om livets enda innehåll var jobbet?
Det är inte sant att man som 70 år idag är som 50 år förr, Vi som är 70 plus har garanterat våra krämpor och våra åldersförändringar. Vi kan ha värk, dåliga knän och leder, prostataförstoringar, inkontinens, starr, hudförändringar etcetera.
Vem vinner på att man inbillar andra eller sig själv att man är som en femtioåring?
Den värsta åldersdiskrimineringen kan ibland vara att INTE få vara gammal!

Vem är JAG och vilka är VI?

Det är ganska fascinerande ibland att läsa olika debattörers inlägg. Inte minst när man verkar sitta i sin kammare och lösa både Sveriges och världens problem.
Jag debatterar själv, men då är det i allmänhet i sådant som jag har erfarenhet av som invandrarundervisning, skola och dylikt.

Med förundran ser jag hur folk skriver "Vi måste..."  " Vi ska.." utan att på något sätt tala om eller redovisa vilka som är VI?
Vem som helst kan naturligtvis inte påverka förhållandena i  multinationella företag eller världspolitiken bara genom att sitta och skriva bloggar! Så ser inte världen ut! Man måste ha kanaler från opinionsbildning till beslutsfattare. Hittar man eller hamnar man inte i dessa, så kan man nog skriva/babbla hur mycket som helst utan resultat. Fast skriveriet är väl också ett tidsfördriv!

Stort uppslagen!

Insändaren var stort uppslagen i papperstidningen idag.
Texten finns att läsa på Sydöstrans hemsida.

Insändaren i Sydöstran

Efter två insändare i BLT förra veckan mejlade de från Sydöstran att jag var välkommen att skriva även hos dem.
Så fick de insändaren om språktesten som kunde missgynna kvinnor.
Den finns nu på
www.sydostran.se    se Insändare långt ner på sidan

Och samma bild på mig med de rosa ljusen, som de har publicerat massor av gånger, ja t.o.m. BLT har haft den i en artikel nyligen. Undrar om inte läsarna är lika trötta på bilden som jag är!

Att rycka upp sig!

Idag har jag tagit mig samman och haft gäster på lunch.
De kom med en aning om våren.

Varför väntar de misshandlade kvinnorna utanför fängelset?

Fenomenet med kvinnor som återvänder till män som har misshandlat dem, ja till och med väntar på männen utanför fängelset när mannen har suttit inne för misshandel av dem,
kan te sig märkligt.
Vad är det för fenomen att sådant kan ske?
Misshandel har många olika former, inte bara den fysiska. Det finns massor av kvinnor i familjer i höga samhällspositioner som är rejält psykiskt misshandlade bakom lykta dörrar. Och säkert män också.
Men varför återvänder de till den som har misshandlat dem? Eller varför lämnar de inte relationen? 
Det kan naturligtvis finnas massor av skäl. Barn, barnbarn, ekonomi, gammal vana med mera.

Fast är det inte så att det finns två delar i en relation. Dels vad du känner inför personen och dels hur du blir behandlad av honom/henne.
Det kan vara svårt att få ihop de delarna! 

Ny insändare om språkinlärning

Min insändare "Därför vill färre plugga språk" finns nu på BLT:s hemsida
www.blt.se      se Insändare långt ner på sidan.

När VI :et inte fungerar.

Det sägs, och detta är förvisso sant, att man aldrig är så ensam som  när man känner sig ensam i en parrelation. Ibland lunkar man bara på och noterar knappast att tiden går. Plötsligt har tiden att göra något vettigare försvunnit!
Vart tog åtta år vägen, då jag (vi)kämpade för att bli det vi, som vi aldrig lyckades bli? Till slut stod misslyckande skrivit i rödtext framför mig, och det fanns absolut ingen möjlighet till en fortsättning om jag skulle överleva. Jag kände mig då totalt energilös och kunde knappt gå. Nu är jag lite bättre, även om jag är stel i benen och har svårt att gå ledigt. Men det kommer nog bli bra igen!
Så är man där igen i någon sorts identitetsförlust. Från att ha varit uppbunden är jag- gamla människa- plötsligt singel igen.

Det krävs mycket för ett fungerande VI. Jag har sett många döda relationer hos gamla par, där man kanske önskar att de hade lämnat varandra tidigare i livet,  och då kanske fått nytt liv. Några dör tidigt. Det är som om avsaknaden av kärlek och seende slukar deras livskraft.
För att uppleva en vi-känsla måste man uppleva att man ser någon inifrån och att denna någon ser en själv.
Sådana relationer borde vara fridlysta och skyddade, oavsett vem, när eller hur de drabbar, för de är Kärleken och Gud är kärleken i världen! Den kärlek som borde rädda människorna och världen  från ondskan.