Vissa saker har alltid irriterat mig. Kvinnor som talar om sin mens och om klimakteriet och som skriver böcker om det eller begär massor av pengar för projekt för att mens-certifiera arbetsplatser, begriper jag mig inte på.
Samtidigt tänker jag när jag hör på dem att ja, så är det att vara kvinna! Det borde de där männen som påstår sig vara födda i fel kropp få känna på! De kan ALDRIG känna sig som en kvinna, för en kvinna är så mycket hormonstyrd och så mycket i en kvinnas liv regleras av menscykeln.
Lika illa som jag tycker om den slags offentligt prat, lika illa tycker jag om folk som pratar om sina sjukdomar. Speciellt i den ålder jag är händer detta ofta. Dem kan man prata om person till person så att säga, men inte om i sällskap.
Igår stängde jag av TV-programmet Babel, som jag brukar se. Jag orkade inte med det inskränkta navelskåderiet om kvinnor som ville ha barn eller inte ville ha barn. För mig tyder det på stor begränsning och pissborgerlighet (skulle jag ha sagt när jag var socialist) att ägna sin tid och sitt skrivande åt sådant.
Världen brinner och så många far illa även i vår välfärd!Låt oss därför slippa normala företeelser som klimakteriebesvär i offentligheten! Det finns annat att tala och skriva om!
Har man ett så tunt liv att man ägnar sitt skrivande åt sådant, ska man kanske ägna sig åt annat än skrivande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar